Korpringarna är en norsk fantasyserie som är skriven av Siri Pettersen. Den första boken i trilogin, Odinsbarn kom ut 2013 i Norge. Nästa del, Röta utgavs 2014. Den tredje och avslutande delen Kraften, 2015.

Författaren, Siri Pettersen från Norge är författare och serietecknare, född 1971.

Odinsbarn

Hela berättelsen tar sin början i den lilla byn Elveroa i ett av Yms elva riken. Ym, eller Ymslanden är det påhittade land där hela boken utspelar sig. I Ymslanden finns det en väsentlig skillnad jämfört med den ”riktiga världen”. Alla människor har nämligen svans.

Hirka som är huvudperson genom alla tre böckerna saknar just svansen. Det hon inte vet är att hon är född utan den. Hon tror nämligen att hon vargarna tog den.

Bara detta lilla scenario kan ju leda till otroligt bra fantasyberättelse. Jag tycker att hela idéen är helt fantastisk.

Hur som helst. Den allra viktigaste birollen, Rime kommer in i bilden redan i första kapitlet. Han är väll vad de flesta skulle kalla ”väldigt maskulin”. Han är stor och stark och kommer från en mäktig familj.

Det dröjer inte länge förrän ännu en biroll introduceras, Urd. Det kan i början av boken vara lite svårt att förstå vem Urd egentligen är, eftersom att han befinner sig på ett helt annat ställe än Hirka och Rime. Urd ränner, hur som helst, omkring i den stora staden Manfall varifrån Ymslanden styrs.

Åter till handlingen. Det dröjer inte länge förrän allt går åt helvete, eller som det kallas i Ym: allt går åt slockna. Mycket händer på en gång och boken är otroligt spännande. Det börjar med att Hickas far berättar för Hirka att hon är ett Odinsbarn. Och det bör sägas, det är inte någonting positivt. Efter att hennes far berättat för henne tar han livet av sig. För att hirka ska få lättare att kunna fly.

Under hela berättelsen rycktas det om att några övernaturliga monster har tagit sig in i Ymslanden, de kallas för ”de blinda”.

En bit in i berättelsen får man reda på att Hirka tänker genomgå den såkallade ”riten”. Än så länge vet man inte vad det är för någonting. Hirka reser till Ymslandens huvudstad, Manfall för att genomgå riten.

Under berättelsens gång får man ofta höra ordet ”Siaren”. Vad man förstår av berättelsen verkar det vara någon slags gud som ser ut som en korp.

När Hirka genomgår Riten märker folk vem hon är; ett Odinsbarn. Hon blir tillfångatagen i fängelsehålorna. Hon ska bli avrättad.

I sista sekund blir hon räddad av Urd. Nu slås äntligen de två berättelserna samman. Men Urd räddar henne inte, han kidnappar henne istället.

Urd vill offra Hirka till de blinda. Det slutar istället med att Urd själv blir tillfångatagen av de blinda som tydligen existerar på riktigt.

Under berättelsen växer Rime och Hirkas kärlek till varandra och det hela utvecklas till en kärlekshistoria.

Det sista som händer i boken är att Hirka ska gå genom ”Korpringarna” de magiska stenportar som tros leda till andra världar. Hirka ska åka ”hem” till sin egen värld för att hitta sina föräldrar.

Det slutar med att hon står i tomrummet mellan två världar…

En riktig cliffhanger som man inte kan få nästa del av förrän man läser nästa del.

Odinsbarn är en fantastisk fantasy som har många likheter med andra fantasyberättelser, till exempel den ”att vara annorlunda”. Någonting som är mycket vanligt att huvudpersonen i fantasy är. Boken är mycket välskriven och slutar aldrig vara spännande. Ändå är den inte överdriven. Man kan inte sluta läsa den när man väl börjat. Berättelsen är mycket bra uppdelad med korta kapitel vilket bidrar till att den inte slutar vara spännande. Och när man väl läst den det kan man bara inte låta bli att läsa nästa del. Boken har väll egentligen inget särskilt budskap i sig, man behöver läsa de andra delarna för att liksom få en helhet i budkapet.

Boken är en utmärkt fantasy och därför får den 5/5 pennor.