OLLEs skolblogg: Romantiken • Edvard Grieg • I bergakungens sal

Romantiken

Romantiken var den epok som kom strax efter wienklassicismen. Den första av romantikens musiker skulle kunna sägas vara Beethoven. Beethoven brukar visserligen sägas tillhöra wienklassicismen, men han skrev de första romantiska verken som inspirerade den romantiska epoken.

Det är ganska svårt att generalisera exakt vad den romantiska musikeopken faktiskt var, i och med att man ofta drar väldigt många kompositörer över en kam i uttrycket.

Man kan som regel säga att musiken under romantiken var mycket uttrycksfull, dock utan att vara allt för experimentell.

Jämförelse mellan romantiken och Wien klassicismen

Man kan säga att romantiken föddes i Wien klassicismen, då musikepoken startade med ett av Ludwig van Beethovens senare verk. Romantiken är väldigt mycket bredare än Wien klassicismen, just eftersom att den innefattar mycket fler musikskapare än vad Wien klassicismen gör, detta just eftersom att Wien klassicismen bara innefattar de allra mest populära musikskaparna inom den epok som kallas klassicismen. Den största skillnaden i hur själva musiken faktiskt låter är att Wien klassicismen ofta är lite gladare och muntrare än romantikens musik. Detta kan bero på att många av Wien klassicismens stycken hade grund i visan och dansen. Tonspråket var ofta lätt att förstå för publiken och musiken var lättlyssnad. Istället för att ha sin grund i visor och dans har romantiken snarare en grund i det mystiska och övernaturliga. Ett exempel är just Edvard Griegs I bergakungens sal som skildrar hur trollen dansar. En annan stor inspirationskälla för romantiken är naturen.

Någonting som stämmer in på de båda epokerna är dramatiken, vilket det fanns mycket av i många stycken både från romantiken och Wien klassicismen.

Orkestrarna förändrades även de från Wien klassicism till romantik. De växte sig större och innehöll fler instrument.

Tonspråket är en stor skillnad mellan de två epokerna. Tonspråket i romantiken bjuder på mycket mer dramatik, medan det i Wien klassicismen inte alls är lika filmiskt. Det berättar inte alls en historia på samma sätt som romantiken som, som sagt, är väldigt inriktad på det mystiska, men även sagoberättandet.

Griegs liv

Edvard Grieg föddes 1843 i Bergen, Norge. Redan vid ung ålder kan man säga att han hade goda förutsättningar för att bli en skicklig musiker, då han växte upp i en mycket musikalisk familj. Han blev upplärd inom musik av sin mor som lärde honom spela piano.

En nära vän till familjen Grieg övertygade Edvards föräldrar om att sonen hade en musikalisk begåvning och vid femton års ålder flyttade Grieg till den tyska staden Leipzig. Där studerade han vid stadens musikhögskola, undervisningen där innebar mestadels studier av äldre kompositörer, någonting som Grieg tyckte var alldeles för fantasilöst. Därför studerade han själv lite nyare kompositörer som Chopin, Robert Schumann och Carl Reinecke.

Grieg gav sin första konsert 1861 i Blekinge, Sverige. Då hade han redan skrivit tio verk.

Grieg gifte sig 1867 med sin kusin, Nina Hagerup. Tillsammans fick de ett barn, som dog tretton månader gammalt.

Efter att Grieg kommit hem efter två italienska studieresor bildade Edvard Grenig Musikforeningen, vilken han även ledde under fyra år.

1885 slutade Grieg och hans fru att flytta runt, då de slog sig ner i Troldhaugen, nära intill Griegs hemstad.

De sista åren av sitt liv ägnade sig Edvard Grieg åt komposition på heltid. Under denna period var han mycket produktiv. 1907 dog han efter en långvarig sjukdom. Under hans begravning samlades tusentals människor på gatorna i hans hemstad för att hylla honom.

”I bergakungens sal”

I bergakungens sal var ett kortare musikstycke skapat av Grieg. Det skapades framförallt som en del av musikalen Peer Gynt (1867), av den norske författaren Henrik Ibsen. Anledningen till att stycket över huvud taget skrevs var specifikt för att vara en del av musikalen.

Stycket är väldigt filmiskt, och otroligt dramatiskt, samtidigt låter det som om det vore hämtat ur en visa. Detta tonspråk speglar verkligen den romantiska epoken. Stycket är i högsta grad inspirerat av det övernaturliga, någonting som var väldigt vanligt under romantiken. I det här fallet är det övernaturliga troll.

I det stycke av pjäsen där I bergakungens sal ingår ramlar huvudpersonen, Peer Gynt ner i en grotta – bergakungens sal. Där nere finns det troll som festar och dansar. I bergakungens sal ska gestalta trollens dans. I början av stycket går musiken långsamt och är ganska tyst, detta ska då gestalta småtroll som dansar försiktigt. Stycket blir sedan snabbare, högre och mer dramatiskt. Trollens dans blir allt vildare och vildare och det är allt större troll som dansar.

Sammanfattning av händelseförloppet

Hela stycket bygget på en speciell melodi, ett tema som upprepas arton gånger. I bergakungens sal är en svit, vilket märks tydligt just eftersom den innehåller flera små satser (flera små delar). Dessa satser upprepas sedan genom stycket, men ändå är ingen av satserna den andra helt lik. Stycket börjar väldigt med en väldigt låg ljudnivå, det bygger sig sedan uppåt till högre ljudnivå och blir även snabbare och snabbare, och fler och fler instrument stämmer in. Tillslut når stycket sitt klimax, vilket är väldigt högljutt och snabbt.

Händelseförlopp

Det hela börjar med att valthornet ger ifrån sig en enda ton, dock en ganska utdragen sådan. Från 0:03 spelas en melodi på cello och kontrabas, kontrabasen spelar utan stråke, och man knäpper istället på strängarna. I melodin ingår även bastrummor och en aning valthorn. Under tiden melodin spelas höjs tempot, samt styrkan.

0:16, stämmer fagotterna in och tar över temamelodin samtidigt som cellon och kontrabaserna tar över fagottens melodi. Valthorn och bastrummor fortsätter samma melodi som tidigare.

0:26, temat återupprepas på cello, kontrabas och fagott.

1:01, temat återupprepas på violinerna, en oktav högre än föra gången. Bas och cello spelar den andra melodin i stycket. Flöjter, klarinetter, valthorn tromboner och violiner.

1:16, oboe och klarinett spelar temat. En väldigt mörk stämma från cello kontrabas, bastrombon och tuba. Ljudnivån höjs samtidigt som det hela går snabbare och snabbare.

1:48, alla stränginstrument spelar temat. Violin och viola spelar det hela en aning högre. Alla instrument stämmer in samtidigt och lägger var och ett till en liten del till grundtemat. Melodin spelas snabbare och snabbare samtidigt som det blir ännu högre.

1:58, alla violiner och violas spelar ”fråga” (fortfarande i ett väldigt högt tempo) som sedan besvara denna ”fråga” av träblås instrumenten. Stycket avslutas dramatiskt med den snabbaste och mest högljudda biten i stycket, stunden som hela låten byggt upp till. Alla instrument spelar samtidigt.

2:23 Låten avslutas tvärt efter klimaxen.

Länk till videon som jag utgått ifrån: https://www.youtube.com/watch?v=pPLXNmKvLBQ

Instrument som används i stycket: