Idrott och nationalism

Idrott hör på många sätt ihop med stolthet

I Sverige förknippas nationalsången, flaggan och andra svenska symboler ofta med nationalism – i alla fall i de flesta sammanhang. Men när det kommer till idrott, och de som stödjer olika lag eller föreningar inom idrotten, är nationalism plötsligt lite mer okej. Men vad är egentligen anledning till att nationalism och idrott ligger så nära varandra?

Man tävlar ofta för sitt land eller geografiska område

Inom idrottsvärlden är det inte ovanligt att man i olika evenemang och tävlingar tävlar för sitt land eller ett visst geografiskt område. När det handlar om olika lag, eller idrottsklubbar så handlar mycket om reklam. Mycket handlar om att ha en symbol för sitt lag, eftersom att en symbol gör det lättare att komma ihåg laget och ökar på så sätt supporten för laget. Men vad har då dessa symboler och loggor med nationalism att göra? Även ett landslag tjänar på att göra reklam för sig för att kunna göra sig ihågkomna – och vad är den bästa symbolen för att visa vilket land man tävlar för, om inte landets redan existerande symboler, såsom färger, och flaggor och inte minst nationalsånger.  Mycket handlar med andra ord om reklam som övergår i nationalism.

Ingen kan ju dock säga att man är nationalist bara för att man sjunger nationalsången, men saken är den att man ofta använder nationalsånger i nationalistiska sammanhang, det gör man även med flaggor och andra symboler. Och om man då använder samma symboler i nationalistiska sammanhang som man använder i sportsammanhang blir det ju lätt att man förknippar idrott med nationalism.

I Sverige

Om man kollar på diktaturer runt om i världen så kan man se kopplingar mellan idrott och nationalism. Detta beror antagligen återigen på att idrott och stolthet hänger så nära ihop. Diktaturer (och många andra länder) vill visan sin stolthet genom att visa upp sina duktiga idrottare. Men hur ser det egentligen ut i Sverige? I Sverige förknippas ofta symboler såsom nationalsången och flaggam med nationalism. Eftersom att man använder symboler såsom flaggan och nationalsången i samband med sport skapas en bro mellan de nationalism och idrott. Å andra sidan tror jag inte att den största anledningen till att idrott och nationalism hänger samman i Sverige (och även på vissa andra ställen) är gemenskapen. Eftersom att människan är ett flockdjur så är det helt naturligt för de flesta av oss att vilja tillhöra någon typ av gemenskap. Man kan känna gemenskap med de som håller på samma idrottslag som en själv, och beroende på att många länder har landslag i olika sporter blir det ens lands invånare som ingår i gemenskapen, vilket i sig kanske låter bra, men det finns även nackdelar. En av de grundläggande sakerna i en gemenskap är att det finns människor som inte ingår i gemenskapen – gemenskapen bygger alltså på tanken att vi är vi och de är de, och att folk är separata grupper. Denna tanke råkar även vara grundtanken i nationalism, och då har vi ännu en sak som binder samman idrott med nationalism. Man kan alltså med andra ord säga att nationalisterna i Sverige inte använder sporten som ett verktyg (även om de säkert hade gjort det om nationalismen i Sverige var större), men sporten leder lätt in på det nationalistiska spåret.

Hitler och OS i Nazityskland

Ett väldigt bra exempel på hur en diktatur har använt idrott som ett sätt att visa upp sitt lands stolthet och till och med sin politiska ideologi är OS i Nazityskland 1936. Nazisterna ville visa upp landets stolthet och dessutom visa upp sin ideologi. Enligt den nazistiska ideologin är människor av olika hudfärg, etnicitet etc. olika mycket värda och att tyskarna stod högst upp i värde. Dessa idéer ville de bevisa genom att visa hur överlägsna deras egna, tyska idrottsmän var de andra idrottarna. Exakt var logiken i att detta OS skulle bevisa att tyskarna var överlägsna alla andra finns, är lite oklart eftersom att de tyska idrottsmännen faktiskt inte var överlägsna alla andra. Men bara det faktum att nazisterna försökte bevisa att deras ideologi stämde genom att hålla OS visar vilken stor inverkan sporten har på politiken och att idrotten enkelt kan göras till ett verktyg för politiken. 

Sammanfattning

• Antagligen är stolthet den största gemensamma faktor som binder samman idrott med nationalism

• Idrotten kan lätt göras till ett verktyg för politiken

• Tävlingar i idrott kan lätt leda in på det nationalistiska spåret (även om så inte nödvändigtvis måste bli fallet)


Källkritik:

Wikipedia: Ganska pålitlig, men bör dock granskas kritiskt, eftersom att vem som helst kan skriva där. Man bör definitivt jämföra med tillexempel NE.

Nationalencyklopedin: NE är en pålitlig källa, som i väldigt få fall kan innehålla små faktafel (observera att detta är mycket sällan).

Kubakrisen

Kort sammanfattning

Kubakrisen var den konflikt mellan Sovjetunionen och USA och som ofta kallas ”det kalla krigets hetaste ögonblick”.

På den tiden var Sovjetunionen och Kuba allierade. Kuba gav Sovjet tillåtelse att bygga avfyrningsramper till kärnvapenrobotar på Kuba. Från Kuba (som ligger 150 km söder om USA) hade Sovjet möjlighet att nå i princip alla amerikanska städer med kärnvapenrobotarna. Världen har aldrig varit så nära ett kärnvapenkrig som den gången.

Orsakerna till Kubakrisen

Kubas handelsavtal med Sovjet

1959 tog Fidel Castro makten på Kuba genom att med hjälp av den rebellarmé som leddes av honom störta diktatorn Fulgencio Batista. Maktövertagandet välkomnades bland stora delar av den kubanska befolkningen, och till en början även i USA, som tidigare stöttat Batista. Castro kallade inte sig själv för kommunist, även om han delade många av kommunismens tankar och idéer. Någonting Castro däremot var var nationalist och när han tog över makten lovade han att landet skulle bli oberoende av USA och han började förstatliga mark som ägdes av amerikanska företag. Detta välkomnades, till skillnad från Castros maktövertagande, inte av USA. USA minskade då inporten av Kubanskt socker för att markera att förstatligandet av markområdena inte var acceptabelt. Detta ledde emellertid bara till att Castro förstatligade ännu mer amerikanskägd mark. USA svarade på detta genom att sluta importera socker från Kuba helt och hållet.

Castro letade nu desperat efter nya handelspartners och 1960 slöt Castro ett handelsavtal med Chrusjtjov (Sovjets dåvarande ledare). Castro ville egentligen inte ha en handelspakt med Sovjet, men i det här fallet hade han inget annat val.

Sovjet, som låg i kallt krig med och under kärnvapenhot av USA, såg pakten med Kuba som en möjlighet till att få tillgång till mark nära USA. Med handelsavtalet kom även en allians mellan de båda länderna. Även om Castro egentligen inte ville vara i allians med Sovjet visade det sig snart vara rätt bra för Kuba med en allians mellan de båda länderna.

Fiaskot vid Grisbukten

Då John F. Kennedy blev vald till president 1961 fick han reda på från Allan Dulles (CIAs chef) att en invasion av Kuba planerades för att störta Fidel Castro. Man hade redan tränat trupper för invasionen. 1500 exilkubaner hade tränats av CIA för att genomföra invasionen. I och med att armén inte bestod av amerikanska medborgare kunde Kennedy avsäga sig all inblandning i det hela.

Både Dulles och Kennedy trodde att Castro var mycket hatad på Kuba, och att en revolution mot honom skulle bryta ut så fort de invaderade Kuba. Detta var i högsta grad en felbedömning, då Castro hade fullt stöd från nästan hela Kuba. Denna missbedömning var det felsteg som gjorde att invasionen kom att kallas ”Fiaskot vid grisbukten”. Så fort arméerna steg i land på ön möttes de av en jättestor kubansk armé som Castro själv ledde. Dessutom var Grisbukten helt fel plats för landstigning, det var nämligen inte bara Castros armé de var omringade av utan även en massa träskmark.

USA tjänade alltså ingenting på invasionsförsöket, tvärtemot så förlorade de på det. I och med att Castro personligen lett armén och dessutom lyckats stå emot invasionen, blev han bara ännu mer hyllad än vad han varit tidigare. Till och med de kubaner som inte tidigare stöttat Castro gjorde det nu. Castro blev förstås ännu mer fientligt inställd till USA, de hade ju försökt få honom på fall. Efter invasionsförsöket tillkännagav Castro även att han numera såg sig som kommunist. Resultatet av fiaskot blev, kortare uttryckt: En starkare och mer USA-fientlig, kommunistisk Castro.

Operation Mongoose och anledningen att skicka kärnvapen till Kuba

Samtidigt som nyheterna om Berlinmuren tog upp medias uppmärksamhet började Kennedy sätta den hemliga ”Operation Mongoose” i verket. Operationen gick ut på att ännu en gång försöka störta Castro, som en hämnd för fiaskot vid Grisbukten.

Man presenterade planerna på att störta Castro för CIA, vars ledning var mycket entusiastisk till förslaget, eftersom CIAs ryckte skadats vid invasionen av grisbukten såg de en chans att återupprätta det. Man anställde 400 amerikanska och 2000 exilkubanska agenter för uppdraget. Under de första sju månaderna av operationen jobbade de ”diskret”. De sprängde broar, mördade Kubanska myndighetspersoner.

Samtidigt inleddes storskaliga övningar ute på en ö utanför Puerto Rico. Det gick ut på att invadera ön och döda en tänkt diktator.

Även om Kennedy egentligen inte planerade att invadera Kuba, så anade Castro att USA planerade ännu ett kuppförsök.

Castro berättade om sina misstankar för de sovjetiska ledarna. Han lyckades övertyga Chrusjtjov att USA planerade en attack mot Kuba. Chrusjtjov tyckte då att man borde göra något för att skydda Kuba som var det enda kommunistiska landet i väst, detta genom att skicka kärnvapen dit. Detta var dock inte den enda anledningen. På grund av kapprustningen mellan Sovjet och USA (som Sovjet låg väldigt långt efter i), hade Chrusjtjov året tidigare lurat världen att Sovjet hade ett försprång i kapprustningen. Året tidigare hade Kennedy avslöjat Chrusjtjovs lögn, detta förödmjukade förstås Chrusjtjov. Kärnvapnen på Kuba var därför inte bara för att skydda Kuba, utan även för att sätta USA under press, utan att ha ett kärnvapenövertag i kapprustningen. De kunde alltså knappa in på USA i kapprustningen utan att egentligen skaffa fler vapen.

Och det är nu kärnvapnen på Kuba kommer in i bilden.

Några minuter från kärnvapenkrig

Från Kuba kunde Sovjet träffa i stort sett alla städet i USA.

USA upptäcker kärnvapnen på Kuba

Den 15 oktober 1962 visade bilder från ett amerikanskt spaningsflygplan att någonting var i görningen på Kuba. Sovjetunionen hade börjat bygget av avfyrningsramper till kärnvapenrobotar. Från Kuba skulle robotarna kunna nå i princip alla städer i hela USA.

Chrusjtjov ville att man skulle bygga ramperna lite diskret, istället för att avslöja planerna i förväg. Om USA fick reda på bygget skulle de definitivt reagera, en reaktion som skulle kunnat leda till att Sovjet skulle tvingas retirera och avbryta bygget.

Alla de fartyg som användes för att skeppa dit vapnen var förstås en aning iögonfallande, Sovjet hävdade att man skeppade dit verktygs- och jordbruksmaskiner (vilket ju inte var fallet).

Oavsett om Sovjet var diskreta med vapnen eller ej upptäckte USA byggandet.

USAs svar på robotarna

Beskedet om de sovjetiska kärnvapenrobotarna på Kuba kom som en chock, inte minst för Kennedy själv. Situationen kunde med minsta felsteg leda till ett tredje världskrig.

Kennedy kallade sina viktigaste rådgivare till ett möte i Vita huset där de skulle diskutera Kubakrisen. Under tolv dagar samlades gruppen regelbundet. Läget var mycket allvarligt och presidenten riskerade att bli avsatt om han inte agerade.

USA var tvungna att agera, frågan var bara hur.

Bland förslagen fanns bland annat en attack mot Kuba, de tänkte genomföra ett överraskningsanfall.  Samtidigt hade USAs militärledning ett eget möte angående krisen. Militärens inställning till krisen kan sammanfattas med flygvapenchefen Curtis LeMays ord: ”Bomba dom jävlarna!”.

Kennedy och hans rådgivargrupp kom till slut fram till att man skulle agera aningen mer passivt. Man skulle genomföra en flottblockad, man skulle genomsöka varenda sovjetiskt fartyg med kurs mot Kuba och skicka tillbaka de som innehöll vapenlast. Fördelen med att använda sig av en blockad var att det var en begränsad form av påtryckning som skulle ge Chrusjtjov tid att retirera. I och med att det inte var den mest drastiska lösningen fanns det alltid en mer drastisk plan B i bakfickan, d.v.s om blockaden misslyckades kunde man istället bli lite mer offensiv och kanske till och med gå till attack mot Kuba.

Nackdelen med blockaden var att den bröt mot internationell lag. För att kringgå detta faktum kallade man den istället för en ”karantän”.

Detta förslag blev Kennedys slutgiltiga beslut som han tillkännagav i TV, samtidigt berättade han om de Sovjetiska robotarna (som ju var anledningen till blockaden).

Kennedys uttalande chockade många människor världen över, många människor tyckte att handlingen var för offensiv, andra att den var för defensiv, men alla var chockade.

Chrusjtjov befann sig även han i chock. Detta var det värsta tänkbara svar på kärnvapnen USA möjligen kunde ge, och någon plan B fanns inte.

Castro å sin sida såg blockaden som en krigsförklaring. Han menade att man med Sovjet vid sin sida skulle kämpa till sista man.

Sovjets svar på blockaden

Det var 24 oktober 1962, två dagar efter att USA satt Kuba i ”karantän”. Två stycken sovjetiska fartyg, samt en ubåt närmade sig karantänlinjen (d.v.s där USAs kontrollantfartyg låg). De amerikanska skeppen hade i uppdrag att stoppa alla sovjetiska fartyg och ubåtar. Det märkliga med de sovjetiska fartygen var att de stannade en bit innan karantänlinjen, sedan vände de om. Detta var Chrusjtjovs första motstånd mot blockaden.

Under tiden som blockaden pågick ”brevväxlade” Chrusjtjov och Kennedy genom kodade telegrafmeddelanden som sedan översattes. I början var Chrusjtjovs brev aggressiva och anklagade USA, med sin olagliga blockad, för sjöröveri.

Men efter ett tag ändrades hans inställning och han skrev istället att man borde jobba sig bort från det krig som var på väg. Dessa brev gav Kennedy en liten strimma hopp om en fredlig lösning på krisen. Han ska även ha sagt att han inte ville pressa ryssarna en centimeter längre än nödvändigt, så länge det förhindrar kriget.

Den svarta lördagen

Lördagen den 27 oktober 1962 kom att bli den värsta dagen under hela Kubakrisen.

På förmiddagen sände Chrusjtjov, i ett meddelande i Sovjetisk radio, ett erbjudande till Kennedy och USA. Det kan sammanfattas som: Om ni drar tillbaks era robotar från Turkiet så drar vi tillbaka våra robotar från Kuba. Meddelandet chockade många, inte minst Kennedys rådgivare.

USAs robotar i Turkiet hade placerats där av i princip samma (offentliga) anledning som robotarna på Kuba, för att skydda landet. Om USA drog tillbaka robotarna från Turkiet skulle det i offentlighetens ögon se ut som att man lät Turkiet stå oskyddat för att främja USA. Detta skulle skada Nato svårt, i och med att det då skulle verka som att det bara fanns till för USAs egen vinning.

Konflikten var på väg att spåra ur, både Kennedy och Chrusjtjov var på väg att helt tappa kontrollen över den.

Ett tydligt tecken på detta är att ett amerikanskt plan sköts ner och störtade på Kuba. Saken var den att Chrusjtjov själv inte givit order om detta. Han blev lika chockad som Kennedy när planet blev nedskjutet.

Den amerikanska militären var, som tidigare nämnts, väldigt angelägna om att den enda lösningen på krisen var krig. Det riskerade dessutom att störta Kennedy och starta krig ifall han inte agerade snabbt. Detta var en fara för både Kennedy och Chrusjtjov, i och med att ett kärnvapenkrig skulle drabba såväl Sovjet som USA. Han gick därför direkt med på att dra tillbaka robotarna på Kuba, utan att ens fråga om USA kunde dra tillbaka robotarna i Turkiet som en kompromiss. Det gjorde de dock, utan att någon fick reda på det.

Militären var inte nöjd med beslutet, de tyckte att det var det värsta nederlaget i USAs historia.

Resultatet av Kubakrisen

Konsekvenser

Om det var någonting Kubakrisen visade så var det väll att varken USA eller Sovjet i grund och botten ville ha ett kärnvapenkrig. Detta är ju förståligt eftersom att det förmodligen hade ödelagt stora delar av de båda länderna, samt övriga världen.

Kennedy fick som ett resultat av Chrusjtjovs uppoffrande uttalande ett mycket starkare presidentskap. Dock mördades han fyra månader senare i Dallas. Det finns (konspirations)teorier som hävdar att det var CIA som låg bakom mordet, det finns dock inga bevis för det.

Trots att både USA och Sovjet dragit tillbaks sina kärnvapen från Kuba respektive Turkiet, ingav slutresultatet ändå ett sken av att USA segrat, i och med att ingen visste att de drog tillbaks sina kärnvapen från Turkiet. Chrusjtjov var inte särskilt nöjd.

Trots att Chrusjtjov inte blev mördad (som Kennedy), kan man väll inte säga att det slutade särskilt bra för honom heller. Efter krisen blev han klassad som en fegis, eftersom att han ”gett med sig”. Chrusjtjov blev tillslut avsatt som ledare för Sovjetunionen.

Castro var inte heller särskilt glad efter krisen. Han hade verkligen vigt sitt liv åt att Kuba skulle vara fritt och självstyrande. Avtalet mellan USA och Sovjet fick det att verka som om Sovjet ägde Kuba, anledningen till att de skickade dit vapnena var ju faktiskt för att skydda Kuba, men nu visade det sig vad den riktiga anledningen var.

I offentlighetens ljus visade sig Kennedy fientlig mot Kuba, men i hemlighet försökte  han inleda en  normal relation med dem, någonting som Castro var positivt inställd till. Konversationen avbröts dock av Kennedys död.

En mer positiv effekt av krisen var att man efteråt skapade en direkt telefonlinje mellan Vita huset i Washington DC och Kreml i Moskva, linjen var tänkt att förhindra senare missförstånd mellan länderna, som skulle kunna leda till kärnvapenkrig.

Kärnvapnens bakvända effekt

En annan konsekvens av krisen var att många, märkligt nog blev mer positivt inställda till kärnvapen. Anledningen till detta var att krisen faktiskt hade bevisat kärnvapnens positiva effekt. Positiv effekt? Den positiva effekten är, i grund och botten, ganska hemsk. Kärnvapnen förhindrar krig, i och med att de skulle ha en såpass förödande effekt mot mänskligheten är det ingen som vågar anfalla ett land som har kärnvapen, desto fler länder som har kärnvapen, desto färre krig. Nackdelen med denna motsägelsefulla effekt är att den gör hela civilisationen mer bräcklig: visserligen skapar den fred, men om så mycket som ett land skulle fälla en atombomb skulle det kunna innebära ett krig som utplånade mänskligheten.

Hur hade man kunnat förhindra Kubakrisen?

Förebyggande lösning på krisen (mina egna tankar)

Egentligen är det lite svårt att säga hur man hade kunnat förhindra Kubakrisen, eftersom att det inte blev krig, och att man faktiskt lyckades förhindra den där och då. Dock var det ju fortfarande en konflikt, och med facit i hand kan man ju alltid se saker som kunde gjorts annorlunda. Förebygga det hela på något sätt.

- Å USAs sida finns det en väldigt enkel sak de kunnat göra annorlunda. De kunde åtminstone ha försökt inleda ett normalt samarbete med Kuba när Castro tog makten. Även om det inte var lätt att förutse händelseförloppet, så borde de ha försökt trappa ner konflikten så fort den började och hålla sig på god fot med grannlandet.

- Sovjet å sin sida gjorde det stora misstaget att skicka robotarna till Kuba. Det är ganska uppenbart att robotarna inte skickades dit för att försvara Kuba, utan för Sovjets egen vinning. De borde alltså inte ha utnyttjat Kuba för egen vinning, i och med att det var en av orsakerna till krisens okontrollerbarhet.

- På tal om okontrollerbarhet, det var okontrollerbarheten som gjorde att kriget nästan bröt ut. Eftersom att ingen av länderna ville ha kärnvapenkrig hade det varit mycket bättre om de båda ledarna (Chrusjtjov och Kennedy) hade haft bättre kommunikation. De borde ha satt sig ner och pratat igenom det hela, de ville ju samma sak, så egentligen hade det inte varit något problem att komma överens. Detta blev förmodligen en lättare sak att göra efter skapandet av den direkta telefonförbindelsen mellan Washington DC och Moskva.

- I grunden till de flesta konflikter ligger det som, även i Kubakrisen, är det viktigaste att ändra på för att förhindra konflikt - stolthet. Varken Kennedy eller Chrusjtjov hade drivit krisen framåt om det inte var på grund av sin egen och det egna landets stolthet. Kapprustningen hade aldrig ens uppstått om det inte vore för stoltheten. Och kanske är det den komponent man måste ta bort för att förhindra framtida konflikter.

Aktuella händelser angående krisen

- Man kan fråga sig om detta hade kunnat hända idag. Relationen mellan USA och Ryssland har ju blivit bättre efter Sovjetunionens fall. Men idag har Rysslands åter en ledare som inte är rädd för att använda armén utanför det egna landet. Exempelvis har de gått in i Ukraina.

Häromdagen på talade man om en återgång till kalla kriget, detta på grund av rysslands fientliga beteende mot omvärlden: Exempelvis att de har använt sig av fartyg som kan ta in kärnvapen. 

- USA har fått en ny fiende sedan elfte september – militanta islamister – detta istället för kommunister.

- Cuba är fortfarande en socialistisk enpartistat, med andra ord en diktatur. Fidel Castro var president fram till 2006 då han lämnade över presidentposten till sin bror Raul Castro. Raul Castro har jobbat en aning mer i den demokratiska riktningen, även om det är en lång bit kvar. Under president Obamas tid i USA har relationerna mellan Kuba och USA blivit bättre. Vid ett besök på Kuba sade president Obama bland annat: ”Det USA gjorde fungerade inte, vi måste ha modet att inse det … Isolering med rötter i kalla kriget fungerar inte på 2000-talet”.

Källförteckning och källkritik

Källförteckning

So-rummet: http://www.so-rummet.se/fakta-artiklar/kubakrisen-1962-det-kalla-krigets-hetaste-ogonblick

”Cubakrisen”: En bok faktabok av Peter Chrisp

Wikipedia: https://sv.wikipedia.org/wiki/Kubakrisen

Gleerups lärobok, ”Utkik historia”

globalis.se

TT - Tidningarnas Telegrambyrå

omni.se

Aktuellt (dvs svtnyheter.se)

Källresonemang

SO-rummet: http://www.so-rummet.se/fakta-artiklar/kubakrisen-1962-det-kalla-krigets-hetaste-ogonblick

SO-rummet är en sida som är fri för vem som helst att skriva artiklar på, detta är ju ofta en faktor som gör en källa mindre pålitlig. Men just i det här fallet kan man inte säga att källan är opålitlig, eftersom att den faktiskt, även om den är fri sida, är granskad. Den som driver SO-rummet är en SO-lärare som granskar artiklarna som skrivs där. Även om det nu bara är en person som granskar sidan finns det en annan faktor som gör den mer pålitlig: det är en sida med ett begränsat ämne. Detta innebär att, till skillnad från wikipedia etc. som kan handla om vad som helst, är SO-rummet begränsat och gör på så sätt det mycket lättare att granska texterna som skrivs där. En nackdel med fria sidor som SO-rummet är att de, även om de granskas, kan vara helt felaktiga. Detta om de inte blivit granskade ännu, i och med att det tar tid att granska källor, särskilt när man bara är en person.

”Cubakrisen”: En bok faktabok av Peter Chrisp.

Denna källa är som sagt en bok. Det är ingen digitalbok från internett och det är inte heller någon gratis källa. Källor som är gratis har som regel lite lägre kvalitet än de källor som faktiskt kostar, (såvida man inte lånar den på bibliotek eller av Gert).

I och med att detta även är en fysisk bok så måste det finnas ett förlag som givit ut den, och då har all fakta i den förstås granskats.

Nackdelen med att använda en bok som källa är förstås att de inte uppdateras så som internetkällor gör. Dock handlar denna bok om en historisk händelse, som dessutom skedde relativt nyligen. På grund av detta är chansen mindre att det skulle tillkomma ny fakta, i och med att händelserna redan har hänt. Det skulle dock kunna dyka upp nya fynd, till exempel Fidel Castros anteckningar från tiden. Därför blir pappersböcker tillslut för gamla. Denna bok har dock inte så många år på nacken.

Allt som allt är denna källa pålitlig.

Wikipedia: https://sv.wikipedia.org/wiki/Kubakrisen

Wikipedia är inte helt en pålitlig källa, eftersom att den, likt SO-rummet, är fri för vem som helst att skriva på. Skillnaden mot SO-rummet är att den täcker ett mycket mindre område än vad wikipedia gör. Dock är det fler människor som använder wikipedia och på så sätt är det även fler som granskar och korrigerar sidan.

Wikipedia är dock inte riktigt så pålitlig så att man ska förlita sig på den som enda källa. Som regel brukar artiklarna på wikipedia som faktiskt har källförteckningar mer pålitliga än de som inte har det. De bevisar liksom att detta inte är taget ur luften. Desto fler källor i förteckningen desto mer pålitligt.

Jag har inte använt wikipedia särskilt mycket för att skriva mitt arbete, men jag läste igenom artikeln om Kubakrisen innan jag började skriva. När jag sedan läste boken ”Cubakrisen” kunde jag lättare få en uppfattning över det mest väsentliga innehållet i wikipedia artikeln. Artikeln stämde även överens med vad jag läste på SO-rummet.

Aktuellt (dvs svtnyheter.se)

Jag använde inte SVT särskilt mycket när jag skrev mitt arbete, endast i jämförandet mellan den tid Kubakrisen utspelade sig i och nutid.

SVT, d.v.s Sveriges television, är en sida och TV-kanal som de flesta anser som pålitlig. Den är oberoende av staten och drivs med hjälp av det lilla bidrag som kallas TV-licens. SVT är en av de svenska public servicetjänsterna i Sverige. Många påstår dock (och notera inte är mina egna åsikter) att SVT är en aning vänster. Vilket kanske eller kanske inte är sant, det är helt enkelt en tolkningsfråga. SVT är i alla fall menat att vara opartiskt och att sprida sammhällsinöormation, samt erbjuda ett brett utbud inom TV. Hur som helst är SVT-nyheter en bra pålitlig sida som innehåller mycket opartisk fakta.

Civil olydnad

1. Greenpeace bordade fartyget för att de inte tyckte att de misstänkte att oljeletandet skulle leda till oljeutsläpp i havet, de bordade fartyget för att stoppa detta.

2. En aktivist är någon som driver en politisk fråga på något speciellt sätt tillexempel genom att knacka på dörrar, sätta upp affischer.

3. Aktivister har några gånger ockuperat hus som ska rivas, hunger strejkat eller gömt flyktingar som ska utvisas.

4.

1) Som nummer 1 har jag satt hindra vapentransport till krigförande land, detta för att krig är korkat och enligt mig spär man bara på det genom att förse de krigande länderna med vapen.

2) Nummer två blir att gömma papperslösa flyktingar eftersom att det handlar om mycket mer än rätt och fel, papperslösa flyktingar är faktiskt också människor.

3) Sabotera ett fartyg som jagar val, jag valde mellan den och släppa ut djur från labb. Anledningen till att jag valde den var för att valjakt är fel och för att valen är utrotningshotad, och eftersom att varje djur har en betydelse för jorden så skulle det nog inte vara så bra att utrota valen.

4) Blockera radioaktiv transport från ett svenskt kärnkraftverk

5) Släppa ut djur från labb.

Lag och Rätt

1. Anledningen till att vi har lagar och regler samhället inte skulle fungera utan dem, ut an lagarna om inte lagarna hade funnits så hade vem som helst kunna göra vad som helst t.ex mörda någonting utan någonting hände. Anledningen till att lagarna är nedskrivna är för att folk ska kunna veta vilka lagar de ska följa, så om någon har begått ett brått så kan man inte försvara sig med att man inte visste att lagen fanns.

2. Förslag från Riksdag till regering eller från regering till Riksdag. Om det har kommit ett förslag om den ny lag eller en lagändring så meddelar talmannen detta och ett utskott förbereds för att granska förslaget. Efter allt detta röstar man i Riksdagen, om en majoritet av rösterna är för förslaget så blir det in lag.

3. Att en person bryter mot lagen kan bero på mycket, t.ex att man kan ärva vissa gener som gör att man har dålig självkontroll med mera, men detta är ju ingenting som tvunget gör en person till en brottsling. Miljön man växer upp i kan förmodligen påverka en ännu mer än ens gener t.ex att föräldrarna missbrukar eller att det finns mycket kriminalitet inom kompisgrupperna. Anledningen till att uppväxtmiljön spelar så stor roll är att om man inte får en bra uppväxt och uppfostran så kanske man känner att man inte riktigt passar in i samhället, istället blir det enda stället där man passar in kriminaliteten. En anledningen till att man kan bli kriminell kan vara att man missbrukar, de allra flesta som missbrukar blir tvingas bli kriminella för att fortsätta missbruka.

Men sedan kan det ju finnas mycket fler anledningar till att folk begår brott.

4. Först och främst blir brottet känt av polisen, det kanske blir anmält av någon. När polisen eller åklagaren får reda på att ett brott har begåtts gör de en förundersökning, utreder brottet letar efter bevis för att använda i domstolen och för att få reda på vem det var som begick brottet. Personer som vet någonting om brottet blir förhörda. En person blir misstänkt för att ha begått brottet. Åklagaren försöker att åklaga den misstänkte, sedan kan fallet gå till domstol eller så kan personen slippa. Domstolen dömmer och den skyldige friges eller straffas.

5. A) Anledningen till att huvudförhandlingen/rättegången är offentlig är av några olika anledningar:

Att folk har rätt att veta vad som händer i samhället, att någon ska bevittna rättegången.

B) Alla rättegångar är dock inte offentliga, de rättegångar som inte är offentliga är de som är mot sexualbrott, den som blivit utsatt för sexuella övergrepp vill förmodligen inte att rättegången ska vara inför publik. De andra fallen som inte är offentliga är skilsmässa eftersom att det är privat, och fall om vårdnad t.ex vem som ska få vårdnad om barnen/barnet vid en skilsmässa.

6. Om någon av parterna inte är nöjda med domen, t.ex om de tycker att den åtalade kommer för lindrigt undan. kan de överklaga den, för att en dom ska överklagas måste bara en av parterna överklaga den. vilket innebär att fallet går vidare till en hovrätt för att fälla en ny dom, om den nya domen överklagas i hovrätten så söker den som överklagar domen prövningstillstånd, vilket de får av den högsta domstolen. Om de får tillstånd att överklaga domen till högsta domstolen 

7. Ett tvistemål är ett mål som inte är mot ett brott. Om två personer är oense t.ex vid skilsmässa, om de som ska skilja sig inte kan koma överens om hur vårdnaden om barn ska gå till så kan det tas upp i tingsrätten. Ett tvistemål kan även gälla arv d.v.s om en människa dör eller blir gammal så kan hen testamentera sina pengar och ägodelar till sina barn eller någon, en arvstvist är när t.ex den dödes barn inte kan komma överens om hur pengarna med mera ska fördelas.

8. När ungdomar under 15 år begår ett brått så blir de inte bestraffade på samma sätt som de som är över 15, de kan där emot få ett lite mindre straff som att hamna på ungdoms anstalt och få böter. Man kan även bli satt på ett fosterhem, det beror på om föräldrarna missbrukar eller liknande. Från 15 år och uppåt är man straffmyndig men från 15 till 18 får man oftast straffrabat, t.ex istället för att hamna i fängelse kan man bli dömd till sluten ungdomsvård som är ungefär som fängelse men för lite yngre människor som (16 - 18). Som ungdom kan man även bli dömd till samhällstjänst i si och så många timmar. Man kan även som ungdom bli fri men få en prick i polisregistret.

10. Om man blivit utsatt för ett brott kan man få hjälp på olika sätt, man kan få skyddad identitet, vilket innebär att alla uppgifter på internet och allt annat tas bort och att man även kan få ett nytt namn. Om man har skyddad identitet kan man även få skyddat boende vilket innebär att man får flytta någon annan stans, bort från där man bor. All denna skyddade identitet går egentligen ut på att ingen ska kunna leta reda på en, om man skulle vara mordhotad eller vittnat i någon rättegång.

11. Polisens uppgift ska i huvudsak vara att se till att minska brottsligheten och att se till att människor känner sig trygga (vilket de inte alltid gör).

Anledningen till att vi har polisen ska väll vara att det ska finnas någonting som avskräcker folk från att göra brott, genom att stoppa den brottslighet som trots allt begås. Men polisen förebygger inte bara brott på det sättet, polisen jobbar även i samarbete med kommuner och genom kommunerna arbetar de även i samarbete med skolan.

En annan av polisens uppgifter är att se till att den åtalade, om dömd, får sitt straff, (detta är delvis även åklagarens jobb).

12. I fängelset kan den dömde få olika typer av hjälp för att sluta vara kriminella. Till exempel om ma har ett alkohol- eller drogberoende kan man få hjälp med att ”bli av med det”, eftersom att det oftast är det enda sättet att sluta vara kriminell. Om man tidigare varit kriminell på grund av droger eller alkohol så är det ju ganska självklart att, om man inte slutat vara beroende, definitivt kommer att fortsätta vara kriminell efter att man kommit ut ur fängelset.

13. Jag, personligen, är mot dödstraff, anledningen till att man inte ska ha dödsträff är att det inte passar in i vårt samhälle. Inget civiliserat samhälle borde kunna ha dödstraff, det är omänskligt och kallblodigt, inte ens aporna, våra förfäder har någonting som ens liknar dödstraff och vi är ändå ganska mycket mer utvecklade än dem.

Jag kan konstigt nog förstå de som tycker att vi borde ha dödstraff på så sätt att det skulle vara väldigt avskräckande med dödsstraff, jag håller absolut inte med dem. Om man man skulle döda folk för kriminalitet skulle de inte hinna tänka över sina brott och det skulle bara leda till skräck bland folket.

Men vad ska man då ha istället för dödstraff, tortyr?, självklart är jag inte för tortyr, det är värre än dödsstraff, man ska istället ge dem som skulle ha dödstraffats livstids fängelse.

14.

a) Rättsstat är ett land där man inte kan bli bestraffad för brott som inte finns och där lagen är lika för alla

b) Åklagare är den som leder en brottsutredning.

c) Påföljd är det som händer efter att den dom har fälts t.ex fängelse eller böter.

d) Försvars advokat är en advokat som har tilldelats jobbet att försvara den åklagade.

e) Polisen har rätt att gripa den misstänkte, den misstänkte grips ibland före rättegång.

f) Domaren är ordförande vid en ättegång och har en juridisk examen.

g) Nämndemännen är de som hjälper domaren, nämndemännen utses av kommunfullmäktige.

h) Att anhålla någon är att det som händer före att den misstänkte eventuellt grips.

i) Åtalad blir den personen som misstänks för ett brått.

j) Om man vittnar i domstolen så svär man en ed på att man inte ska ljuga, om man ljuger i domstolen kallas det för mened och kan ge upptill fyra års fängelse.

k) Mened är när man ljuger i domstolen (se ed)

l) Efter att man har varit anhållen i 3 dagar bestäms det om man ska släppas fri eller bli häktad, häktad innebär att man blir inlåst i högst 14 dagar.

m) Skyddstillsyn är en påföljd där men inte sitter i fängelse utan är fri, under vissa omständigheter förstås. Ett exempel kan vara att man  får en elektronisk fotboja eller husarest.

n) Villkorlig dom är när man hamnar i straffregistret, man är fri på de villkor att man  inte gör någonting kriminellt, vilket straffas hårdare om man skulle ha en villkorlig dom på sig.

o) Rättspsykiatrisk vård är att man istället för fängelse får mental vård (som påminner lite om fängelse).

p) Civil olydnad är när man på ett fredligt sett bryter mot lagar man tycker är fel.

q) Huvudförhandlingen är den förhandling i domstolen som avgjöt om den misstänkte/åtalade är skyldig eller inte.