Nedskrivna konflikt-diskussionsfrågor

1. I gruppen fanns det framförallt två typer av konflikter. Två av konflikterna, krisen på Nordirland och kriget i forna Jugoslavien är båda religösa konflikter, båda var även inbördeskrig. Dock hade krisen på Nordirland en viss inblandning av Storbritannien.

Den andra sortens konflikt vi har i gruppen är kallt krig. Eftersom att jag hade Kubakrisen och Jonathan och Oda-Linn båda hade kalla kriget. Detta är två konflikter som aldrig bryter ut i riktigt krig. Så det är en konflikt som snarare är en kapprustning. Dessa två konflikter skulle jag kategorisera som kallt krig. Det är även en konflikt mellan länder, det är alltså, till skillnad från de två överstående konflikterna, inte en religiös konflikt, utan snarare en konflikt mellan ledare av länder än mellan olika folkslag (d.v.s en politisk konflikt).

2. Den största skillnaden mellan konflikterna i gruppen är mellan de kalla kriget-liknande konflikterna (kalla kriget och Kubakrisen) och de religiösa konflikterna, Detta just i och med att de förstnämnda är på en mycket mer storskalig nivå. Det är inte en konflikt mellan folkslag utan mellan länder och deras ledare.

Det är lätt se sambandet mellan Kubakrisen och kalla kriget, just eftersom att Kubakrisen är en del av kalla kriget, därför är det lite svårt att jämföra likheter och skillnader mellan dessa två konflikter.

Men mellan de två religiösa konflikterna finns det en del skillnader.

Den största skillnaden är att  krisen på Nordirland är mellan två religiösa grupper, varav den ena är förtryckt av den andra, medan kriget Jugoslavien är mellan flera olika folkgrupper som har agg mot varandra.

En sak som man kan säga är ligger i gemensam grund för alla de här konflikterna är tanken att människor tillhör olika folkgrupper. I de kalla kriget-relaterade konflikterna var det tillexempel motviljan att visa sig svag från de olika ländernas sidor – nationalism. I de båda religionskonflikterna var det tanken på att en religion eller ett folkslag är bättre än en ett annat.

3. En gemensam lösning för alla konflikter i gruppen, men som framförallt passar för kalla kriget-konflikterna, är ju som sagt nationalismen och tanken att olika människor är olika mycket värda. I de kalla kriget-relaterade konflikterna är det framförallt nationalism och länders stolthet som hade kunnat ändras på. Till exempel under Kubakrisen kunde Sovjet och USA:s ledare ha haft ett möte och verkligen försökt lösa konflikten. Jag tror att detta hade kunnat vara ett rimligt förslag, det hade definitivt varit genomförbart. Frågan är bara om de faktiskt hade kunnat ta steget. Det hade ju inneburit att landet tvingades svälja sin stolthet och faktiskt försöka kompromissa. Och det är i många fall en kompromiss som behövs.

I fallet med religionskonflikterna är det aningen svårare, för där är det olika ”folkslag” som hatar varandra, och då blir det svårare att lösa konflikten på diplomatisk nivå. Ett förslag var att folket skulle försöka se över sitt beteende, men jag tror inte att det hade varit rimligt. Folk har svårt att släppa gamla agg som gått i arv i generationer.

Den gemensamma nämnaren vi kom fram till var det ovan nämnda. Nationalism, och hat och ländernas stolthet är det som måste förändras.

4. Kunskapen om konflikterna hade förmodligen kunnat hjälpa till för att förhindra framtida konflikter konflikter. Dock verkar det som om mänskligheten aldrig lär sig av sina misstag, därför kan det bli lite svårt att tillämpa kunskapen om de olika konflikterna. Saken är den att det alltid kommer att finnas galna ledare i olika länder, och de kommer definitivt inte att ta hänsyn till kunskapen om olika konflikter.

Kortfattat sagt så tror jag att det kommer bli väldigt svårt att förhindra framtida konflikter med hjälp av kunskapen endast. Det som kommer behövas är att vi människor faktiskt tar till oss det som har hänt, annars kommer det att bli nya konflikter.

Kunskapen om de olika konflikterna kan vara en faktor till att nya konflikter uppkommer. Dock är risken för det inte särskilt stor. I och med att det nu finns kärnvapen som kan förstöra extremt stora områden skulle kunskapen bli svår att tillämpa. Just eftersom att det aldrig utkämpats ett krig med hjälp av såpass kraftfulla vapen (detta om man bortser från bombningen av Hiroshima och Nagasaki, och det mänskligheten lärde sig av det var att inte starta kärnvapenkrig). Därför tror jag att kunskaperna om konflikter utan kärnvapen spelar ganska liten roll för nutida krigföring, kärnvapnen är helt enkelt en för stor faktor.

Kubakrisen

Kort sammanfattning

Kubakrisen var den konflikt mellan Sovjetunionen och USA och som ofta kallas ”det kalla krigets hetaste ögonblick”.

På den tiden var Sovjetunionen och Kuba allierade. Kuba gav Sovjet tillåtelse att bygga avfyrningsramper till kärnvapenrobotar på Kuba. Från Kuba (som ligger 150 km söder om USA) hade Sovjet möjlighet att nå i princip alla amerikanska städer med kärnvapenrobotarna. Världen har aldrig varit så nära ett kärnvapenkrig som den gången.

Orsakerna till Kubakrisen

Kubas handelsavtal med Sovjet

1959 tog Fidel Castro makten på Kuba genom att med hjälp av den rebellarmé som leddes av honom störta diktatorn Fulgencio Batista. Maktövertagandet välkomnades bland stora delar av den kubanska befolkningen, och till en början även i USA, som tidigare stöttat Batista. Castro kallade inte sig själv för kommunist, även om han delade många av kommunismens tankar och idéer. Någonting Castro däremot var var nationalist och när han tog över makten lovade han att landet skulle bli oberoende av USA och han började förstatliga mark som ägdes av amerikanska företag. Detta välkomnades, till skillnad från Castros maktövertagande, inte av USA. USA minskade då inporten av Kubanskt socker för att markera att förstatligandet av markområdena inte var acceptabelt. Detta ledde emellertid bara till att Castro förstatligade ännu mer amerikanskägd mark. USA svarade på detta genom att sluta importera socker från Kuba helt och hållet.

Castro letade nu desperat efter nya handelspartners och 1960 slöt Castro ett handelsavtal med Chrusjtjov (Sovjets dåvarande ledare). Castro ville egentligen inte ha en handelspakt med Sovjet, men i det här fallet hade han inget annat val.

Sovjet, som låg i kallt krig med och under kärnvapenhot av USA, såg pakten med Kuba som en möjlighet till att få tillgång till mark nära USA. Med handelsavtalet kom även en allians mellan de båda länderna. Även om Castro egentligen inte ville vara i allians med Sovjet visade det sig snart vara rätt bra för Kuba med en allians mellan de båda länderna.

Fiaskot vid Grisbukten

Då John F. Kennedy blev vald till president 1961 fick han reda på från Allan Dulles (CIAs chef) att en invasion av Kuba planerades för att störta Fidel Castro. Man hade redan tränat trupper för invasionen. 1500 exilkubaner hade tränats av CIA för att genomföra invasionen. I och med att armén inte bestod av amerikanska medborgare kunde Kennedy avsäga sig all inblandning i det hela.

Både Dulles och Kennedy trodde att Castro var mycket hatad på Kuba, och att en revolution mot honom skulle bryta ut så fort de invaderade Kuba. Detta var i högsta grad en felbedömning, då Castro hade fullt stöd från nästan hela Kuba. Denna missbedömning var det felsteg som gjorde att invasionen kom att kallas ”Fiaskot vid grisbukten”. Så fort arméerna steg i land på ön möttes de av en jättestor kubansk armé som Castro själv ledde. Dessutom var Grisbukten helt fel plats för landstigning, det var nämligen inte bara Castros armé de var omringade av utan även en massa träskmark.

USA tjänade alltså ingenting på invasionsförsöket, tvärtemot så förlorade de på det. I och med att Castro personligen lett armén och dessutom lyckats stå emot invasionen, blev han bara ännu mer hyllad än vad han varit tidigare. Till och med de kubaner som inte tidigare stöttat Castro gjorde det nu. Castro blev förstås ännu mer fientligt inställd till USA, de hade ju försökt få honom på fall. Efter invasionsförsöket tillkännagav Castro även att han numera såg sig som kommunist. Resultatet av fiaskot blev, kortare uttryckt: En starkare och mer USA-fientlig, kommunistisk Castro.

Operation Mongoose och anledningen att skicka kärnvapen till Kuba

Samtidigt som nyheterna om Berlinmuren tog upp medias uppmärksamhet började Kennedy sätta den hemliga ”Operation Mongoose” i verket. Operationen gick ut på att ännu en gång försöka störta Castro, som en hämnd för fiaskot vid Grisbukten.

Man presenterade planerna på att störta Castro för CIA, vars ledning var mycket entusiastisk till förslaget, eftersom CIAs ryckte skadats vid invasionen av grisbukten såg de en chans att återupprätta det. Man anställde 400 amerikanska och 2000 exilkubanska agenter för uppdraget. Under de första sju månaderna av operationen jobbade de ”diskret”. De sprängde broar, mördade Kubanska myndighetspersoner.

Samtidigt inleddes storskaliga övningar ute på en ö utanför Puerto Rico. Det gick ut på att invadera ön och döda en tänkt diktator.

Även om Kennedy egentligen inte planerade att invadera Kuba, så anade Castro att USA planerade ännu ett kuppförsök.

Castro berättade om sina misstankar för de sovjetiska ledarna. Han lyckades övertyga Chrusjtjov att USA planerade en attack mot Kuba. Chrusjtjov tyckte då att man borde göra något för att skydda Kuba som var det enda kommunistiska landet i väst, detta genom att skicka kärnvapen dit. Detta var dock inte den enda anledningen. På grund av kapprustningen mellan Sovjet och USA (som Sovjet låg väldigt långt efter i), hade Chrusjtjov året tidigare lurat världen att Sovjet hade ett försprång i kapprustningen. Året tidigare hade Kennedy avslöjat Chrusjtjovs lögn, detta förödmjukade förstås Chrusjtjov. Kärnvapnen på Kuba var därför inte bara för att skydda Kuba, utan även för att sätta USA under press, utan att ha ett kärnvapenövertag i kapprustningen. De kunde alltså knappa in på USA i kapprustningen utan att egentligen skaffa fler vapen.

Och det är nu kärnvapnen på Kuba kommer in i bilden.

Några minuter från kärnvapenkrig

Från Kuba kunde Sovjet träffa i stort sett alla städet i USA.

USA upptäcker kärnvapnen på Kuba

Den 15 oktober 1962 visade bilder från ett amerikanskt spaningsflygplan att någonting var i görningen på Kuba. Sovjetunionen hade börjat bygget av avfyrningsramper till kärnvapenrobotar. Från Kuba skulle robotarna kunna nå i princip alla städer i hela USA.

Chrusjtjov ville att man skulle bygga ramperna lite diskret, istället för att avslöja planerna i förväg. Om USA fick reda på bygget skulle de definitivt reagera, en reaktion som skulle kunnat leda till att Sovjet skulle tvingas retirera och avbryta bygget.

Alla de fartyg som användes för att skeppa dit vapnen var förstås en aning iögonfallande, Sovjet hävdade att man skeppade dit verktygs- och jordbruksmaskiner (vilket ju inte var fallet).

Oavsett om Sovjet var diskreta med vapnen eller ej upptäckte USA byggandet.

USAs svar på robotarna

Beskedet om de sovjetiska kärnvapenrobotarna på Kuba kom som en chock, inte minst för Kennedy själv. Situationen kunde med minsta felsteg leda till ett tredje världskrig.

Kennedy kallade sina viktigaste rådgivare till ett möte i Vita huset där de skulle diskutera Kubakrisen. Under tolv dagar samlades gruppen regelbundet. Läget var mycket allvarligt och presidenten riskerade att bli avsatt om han inte agerade.

USA var tvungna att agera, frågan var bara hur.

Bland förslagen fanns bland annat en attack mot Kuba, de tänkte genomföra ett överraskningsanfall.  Samtidigt hade USAs militärledning ett eget möte angående krisen. Militärens inställning till krisen kan sammanfattas med flygvapenchefen Curtis LeMays ord: ”Bomba dom jävlarna!”.

Kennedy och hans rådgivargrupp kom till slut fram till att man skulle agera aningen mer passivt. Man skulle genomföra en flottblockad, man skulle genomsöka varenda sovjetiskt fartyg med kurs mot Kuba och skicka tillbaka de som innehöll vapenlast. Fördelen med att använda sig av en blockad var att det var en begränsad form av påtryckning som skulle ge Chrusjtjov tid att retirera. I och med att det inte var den mest drastiska lösningen fanns det alltid en mer drastisk plan B i bakfickan, d.v.s om blockaden misslyckades kunde man istället bli lite mer offensiv och kanske till och med gå till attack mot Kuba.

Nackdelen med blockaden var att den bröt mot internationell lag. För att kringgå detta faktum kallade man den istället för en ”karantän”.

Detta förslag blev Kennedys slutgiltiga beslut som han tillkännagav i TV, samtidigt berättade han om de Sovjetiska robotarna (som ju var anledningen till blockaden).

Kennedys uttalande chockade många människor världen över, många människor tyckte att handlingen var för offensiv, andra att den var för defensiv, men alla var chockade.

Chrusjtjov befann sig även han i chock. Detta var det värsta tänkbara svar på kärnvapnen USA möjligen kunde ge, och någon plan B fanns inte.

Castro å sin sida såg blockaden som en krigsförklaring. Han menade att man med Sovjet vid sin sida skulle kämpa till sista man.

Sovjets svar på blockaden

Det var 24 oktober 1962, två dagar efter att USA satt Kuba i ”karantän”. Två stycken sovjetiska fartyg, samt en ubåt närmade sig karantänlinjen (d.v.s där USAs kontrollantfartyg låg). De amerikanska skeppen hade i uppdrag att stoppa alla sovjetiska fartyg och ubåtar. Det märkliga med de sovjetiska fartygen var att de stannade en bit innan karantänlinjen, sedan vände de om. Detta var Chrusjtjovs första motstånd mot blockaden.

Under tiden som blockaden pågick ”brevväxlade” Chrusjtjov och Kennedy genom kodade telegrafmeddelanden som sedan översattes. I början var Chrusjtjovs brev aggressiva och anklagade USA, med sin olagliga blockad, för sjöröveri.

Men efter ett tag ändrades hans inställning och han skrev istället att man borde jobba sig bort från det krig som var på väg. Dessa brev gav Kennedy en liten strimma hopp om en fredlig lösning på krisen. Han ska även ha sagt att han inte ville pressa ryssarna en centimeter längre än nödvändigt, så länge det förhindrar kriget.

Den svarta lördagen

Lördagen den 27 oktober 1962 kom att bli den värsta dagen under hela Kubakrisen.

På förmiddagen sände Chrusjtjov, i ett meddelande i Sovjetisk radio, ett erbjudande till Kennedy och USA. Det kan sammanfattas som: Om ni drar tillbaks era robotar från Turkiet så drar vi tillbaka våra robotar från Kuba. Meddelandet chockade många, inte minst Kennedys rådgivare.

USAs robotar i Turkiet hade placerats där av i princip samma (offentliga) anledning som robotarna på Kuba, för att skydda landet. Om USA drog tillbaka robotarna från Turkiet skulle det i offentlighetens ögon se ut som att man lät Turkiet stå oskyddat för att främja USA. Detta skulle skada Nato svårt, i och med att det då skulle verka som att det bara fanns till för USAs egen vinning.

Konflikten var på väg att spåra ur, både Kennedy och Chrusjtjov var på väg att helt tappa kontrollen över den.

Ett tydligt tecken på detta är att ett amerikanskt plan sköts ner och störtade på Kuba. Saken var den att Chrusjtjov själv inte givit order om detta. Han blev lika chockad som Kennedy när planet blev nedskjutet.

Den amerikanska militären var, som tidigare nämnts, väldigt angelägna om att den enda lösningen på krisen var krig. Det riskerade dessutom att störta Kennedy och starta krig ifall han inte agerade snabbt. Detta var en fara för både Kennedy och Chrusjtjov, i och med att ett kärnvapenkrig skulle drabba såväl Sovjet som USA. Han gick därför direkt med på att dra tillbaka robotarna på Kuba, utan att ens fråga om USA kunde dra tillbaka robotarna i Turkiet som en kompromiss. Det gjorde de dock, utan att någon fick reda på det.

Militären var inte nöjd med beslutet, de tyckte att det var det värsta nederlaget i USAs historia.

Resultatet av Kubakrisen

Konsekvenser

Om det var någonting Kubakrisen visade så var det väll att varken USA eller Sovjet i grund och botten ville ha ett kärnvapenkrig. Detta är ju förståligt eftersom att det förmodligen hade ödelagt stora delar av de båda länderna, samt övriga världen.

Kennedy fick som ett resultat av Chrusjtjovs uppoffrande uttalande ett mycket starkare presidentskap. Dock mördades han fyra månader senare i Dallas. Det finns (konspirations)teorier som hävdar att det var CIA som låg bakom mordet, det finns dock inga bevis för det.

Trots att både USA och Sovjet dragit tillbaks sina kärnvapen från Kuba respektive Turkiet, ingav slutresultatet ändå ett sken av att USA segrat, i och med att ingen visste att de drog tillbaks sina kärnvapen från Turkiet. Chrusjtjov var inte särskilt nöjd.

Trots att Chrusjtjov inte blev mördad (som Kennedy), kan man väll inte säga att det slutade särskilt bra för honom heller. Efter krisen blev han klassad som en fegis, eftersom att han ”gett med sig”. Chrusjtjov blev tillslut avsatt som ledare för Sovjetunionen.

Castro var inte heller särskilt glad efter krisen. Han hade verkligen vigt sitt liv åt att Kuba skulle vara fritt och självstyrande. Avtalet mellan USA och Sovjet fick det att verka som om Sovjet ägde Kuba, anledningen till att de skickade dit vapnena var ju faktiskt för att skydda Kuba, men nu visade det sig vad den riktiga anledningen var.

I offentlighetens ljus visade sig Kennedy fientlig mot Kuba, men i hemlighet försökte  han inleda en  normal relation med dem, någonting som Castro var positivt inställd till. Konversationen avbröts dock av Kennedys död.

En mer positiv effekt av krisen var att man efteråt skapade en direkt telefonlinje mellan Vita huset i Washington DC och Kreml i Moskva, linjen var tänkt att förhindra senare missförstånd mellan länderna, som skulle kunna leda till kärnvapenkrig.

Kärnvapnens bakvända effekt

En annan konsekvens av krisen var att många, märkligt nog blev mer positivt inställda till kärnvapen. Anledningen till detta var att krisen faktiskt hade bevisat kärnvapnens positiva effekt. Positiv effekt? Den positiva effekten är, i grund och botten, ganska hemsk. Kärnvapnen förhindrar krig, i och med att de skulle ha en såpass förödande effekt mot mänskligheten är det ingen som vågar anfalla ett land som har kärnvapen, desto fler länder som har kärnvapen, desto färre krig. Nackdelen med denna motsägelsefulla effekt är att den gör hela civilisationen mer bräcklig: visserligen skapar den fred, men om så mycket som ett land skulle fälla en atombomb skulle det kunna innebära ett krig som utplånade mänskligheten.

Hur hade man kunnat förhindra Kubakrisen?

Förebyggande lösning på krisen (mina egna tankar)

Egentligen är det lite svårt att säga hur man hade kunnat förhindra Kubakrisen, eftersom att det inte blev krig, och att man faktiskt lyckades förhindra den där och då. Dock var det ju fortfarande en konflikt, och med facit i hand kan man ju alltid se saker som kunde gjorts annorlunda. Förebygga det hela på något sätt.

- Å USAs sida finns det en väldigt enkel sak de kunnat göra annorlunda. De kunde åtminstone ha försökt inleda ett normalt samarbete med Kuba när Castro tog makten. Även om det inte var lätt att förutse händelseförloppet, så borde de ha försökt trappa ner konflikten så fort den började och hålla sig på god fot med grannlandet.

- Sovjet å sin sida gjorde det stora misstaget att skicka robotarna till Kuba. Det är ganska uppenbart att robotarna inte skickades dit för att försvara Kuba, utan för Sovjets egen vinning. De borde alltså inte ha utnyttjat Kuba för egen vinning, i och med att det var en av orsakerna till krisens okontrollerbarhet.

- På tal om okontrollerbarhet, det var okontrollerbarheten som gjorde att kriget nästan bröt ut. Eftersom att ingen av länderna ville ha kärnvapenkrig hade det varit mycket bättre om de båda ledarna (Chrusjtjov och Kennedy) hade haft bättre kommunikation. De borde ha satt sig ner och pratat igenom det hela, de ville ju samma sak, så egentligen hade det inte varit något problem att komma överens. Detta blev förmodligen en lättare sak att göra efter skapandet av den direkta telefonförbindelsen mellan Washington DC och Moskva.

- I grunden till de flesta konflikter ligger det som, även i Kubakrisen, är det viktigaste att ändra på för att förhindra konflikt - stolthet. Varken Kennedy eller Chrusjtjov hade drivit krisen framåt om det inte var på grund av sin egen och det egna landets stolthet. Kapprustningen hade aldrig ens uppstått om det inte vore för stoltheten. Och kanske är det den komponent man måste ta bort för att förhindra framtida konflikter.

Aktuella händelser angående krisen

- Man kan fråga sig om detta hade kunnat hända idag. Relationen mellan USA och Ryssland har ju blivit bättre efter Sovjetunionens fall. Men idag har Rysslands åter en ledare som inte är rädd för att använda armén utanför det egna landet. Exempelvis har de gått in i Ukraina.

Häromdagen på talade man om en återgång till kalla kriget, detta på grund av rysslands fientliga beteende mot omvärlden: Exempelvis att de har använt sig av fartyg som kan ta in kärnvapen. 

- USA har fått en ny fiende sedan elfte september – militanta islamister – detta istället för kommunister.

- Cuba är fortfarande en socialistisk enpartistat, med andra ord en diktatur. Fidel Castro var president fram till 2006 då han lämnade över presidentposten till sin bror Raul Castro. Raul Castro har jobbat en aning mer i den demokratiska riktningen, även om det är en lång bit kvar. Under president Obamas tid i USA har relationerna mellan Kuba och USA blivit bättre. Vid ett besök på Kuba sade president Obama bland annat: ”Det USA gjorde fungerade inte, vi måste ha modet att inse det … Isolering med rötter i kalla kriget fungerar inte på 2000-talet”.

Källförteckning och källkritik

Källförteckning

So-rummet: http://www.so-rummet.se/fakta-artiklar/kubakrisen-1962-det-kalla-krigets-hetaste-ogonblick

”Cubakrisen”: En bok faktabok av Peter Chrisp

Wikipedia: https://sv.wikipedia.org/wiki/Kubakrisen

Gleerups lärobok, ”Utkik historia”

globalis.se

TT - Tidningarnas Telegrambyrå

omni.se

Aktuellt (dvs svtnyheter.se)

Källresonemang

SO-rummet: http://www.so-rummet.se/fakta-artiklar/kubakrisen-1962-det-kalla-krigets-hetaste-ogonblick

SO-rummet är en sida som är fri för vem som helst att skriva artiklar på, detta är ju ofta en faktor som gör en källa mindre pålitlig. Men just i det här fallet kan man inte säga att källan är opålitlig, eftersom att den faktiskt, även om den är fri sida, är granskad. Den som driver SO-rummet är en SO-lärare som granskar artiklarna som skrivs där. Även om det nu bara är en person som granskar sidan finns det en annan faktor som gör den mer pålitlig: det är en sida med ett begränsat ämne. Detta innebär att, till skillnad från wikipedia etc. som kan handla om vad som helst, är SO-rummet begränsat och gör på så sätt det mycket lättare att granska texterna som skrivs där. En nackdel med fria sidor som SO-rummet är att de, även om de granskas, kan vara helt felaktiga. Detta om de inte blivit granskade ännu, i och med att det tar tid att granska källor, särskilt när man bara är en person.

”Cubakrisen”: En bok faktabok av Peter Chrisp.

Denna källa är som sagt en bok. Det är ingen digitalbok från internett och det är inte heller någon gratis källa. Källor som är gratis har som regel lite lägre kvalitet än de källor som faktiskt kostar, (såvida man inte lånar den på bibliotek eller av Gert).

I och med att detta även är en fysisk bok så måste det finnas ett förlag som givit ut den, och då har all fakta i den förstås granskats.

Nackdelen med att använda en bok som källa är förstås att de inte uppdateras så som internetkällor gör. Dock handlar denna bok om en historisk händelse, som dessutom skedde relativt nyligen. På grund av detta är chansen mindre att det skulle tillkomma ny fakta, i och med att händelserna redan har hänt. Det skulle dock kunna dyka upp nya fynd, till exempel Fidel Castros anteckningar från tiden. Därför blir pappersböcker tillslut för gamla. Denna bok har dock inte så många år på nacken.

Allt som allt är denna källa pålitlig.

Wikipedia: https://sv.wikipedia.org/wiki/Kubakrisen

Wikipedia är inte helt en pålitlig källa, eftersom att den, likt SO-rummet, är fri för vem som helst att skriva på. Skillnaden mot SO-rummet är att den täcker ett mycket mindre område än vad wikipedia gör. Dock är det fler människor som använder wikipedia och på så sätt är det även fler som granskar och korrigerar sidan.

Wikipedia är dock inte riktigt så pålitlig så att man ska förlita sig på den som enda källa. Som regel brukar artiklarna på wikipedia som faktiskt har källförteckningar mer pålitliga än de som inte har det. De bevisar liksom att detta inte är taget ur luften. Desto fler källor i förteckningen desto mer pålitligt.

Jag har inte använt wikipedia särskilt mycket för att skriva mitt arbete, men jag läste igenom artikeln om Kubakrisen innan jag började skriva. När jag sedan läste boken ”Cubakrisen” kunde jag lättare få en uppfattning över det mest väsentliga innehållet i wikipedia artikeln. Artikeln stämde även överens med vad jag läste på SO-rummet.

Aktuellt (dvs svtnyheter.se)

Jag använde inte SVT särskilt mycket när jag skrev mitt arbete, endast i jämförandet mellan den tid Kubakrisen utspelade sig i och nutid.

SVT, d.v.s Sveriges television, är en sida och TV-kanal som de flesta anser som pålitlig. Den är oberoende av staten och drivs med hjälp av det lilla bidrag som kallas TV-licens. SVT är en av de svenska public servicetjänsterna i Sverige. Många påstår dock (och notera inte är mina egna åsikter) att SVT är en aning vänster. Vilket kanske eller kanske inte är sant, det är helt enkelt en tolkningsfråga. SVT är i alla fall menat att vara opartiskt och att sprida sammhällsinöormation, samt erbjuda ett brett utbud inom TV. Hur som helst är SVT-nyheter en bra pålitlig sida som innehåller mycket opartisk fakta.

Andra Världskriget

Redan innan andra världskriget bröt ut 1939 hade Hitler lagt områden under sig. Förklara vad som hade hänt genom att använda följande ord: Saarområdet, Rhenlandet, Österrike, Münchenöverenskommelsen och Molotov–Ribbentrop-pakten?

Saarområdet hade före första världskriget varit tyskt område. Sedan Versaillesfreden hade Saarområdet dock varit ockuperat av Frankrike. Under 30-talet tyckte tyskarna att det skulle hållas en folkomröstning och det gjorde det. Eftersom att Saarområdet fortfarande var tyskt och befolkat med folk som pratade tyska, slutade omröstningen med att området blev tyskt igen. Ett område till Tyskland.

Hitler lyckades inte lägga områden under sig bara genom att följa Versaillesfredens överenskommelser. En av bestämmelserna var att Rhenlandet skulle avmilitariseras.

Då Hitlers arméer, 1936 vandrade in i Rhenlandet, tvärtemot vad överenskommelserna sa.

Tyskland fick enligt överenskommelserna inte heller upprusta sin armé. Det gjorde de dock i alla fall. Men på ett diskret sett. Först uppgraderade de lite, utan att någon brydde sig, sedan lite till, då brydde sig inte heller någon. Till sist hade de byggt upp sitt försvar igen.

Molotov-Ribbentrop-pakten var en viktig anledning till att Hitler lyckades lägga under sig land innan kriget började. Rent praktiskt sätt hjälpte pakten inte innan kriget började, men när kriget väl bröt ut skulle det vara lättare för Hitler att lägga under sig länderna. Det var dock inte den offentliga delen av pakten som hjälpte Hitler att lägga länder under sig. Varför skulle Tyskland vilja ha ett fredsavtal med sovjet som de hatade? Saken är den att det inte riktigt var den offentliga delen av pakten som var den viktigaste. Molotov-Ribbentrop-pakten var i offentlighetens ögon en pakt mellan Tyskland och Sovjet om att inte anfalla varandra. Men då ingen hörde gjorde gjordes den egentliga pakten upp. Avtalet var att dela upp Östeuropa mellan sig. Nu kunde Hitler alltså lätt gå in i de länder han ville utan att Stalin och Sovjet lade sig i.

Hitler lyckades även lägga under sig Sudetenland under sig genom lite lurendrejeri, han sa att efter det skulle han inte begära mer land. Eftersom att det bodde många tyskar i Sudetenland som ville förenas med Tyskland, detta underlättade för Hitler.

Då tyckte man att det var bra att låta Tyskland få området så skulle allt vara löst sedan. Men så blev det ju försåt inte då kriget började.

5. Varför blev Stalingrad och el-Alamein vändpunkter i kriget?

Stalingrad blev en vändpunkt för Tyskland i kriget. Man kan definitivt säga att anfallet mot Sovjet var en väldigt stor tabbe. Anledningen till att Tyskland över huvudtaget tagit sig så långt i kriget utan nederlag var att de hade gjort upp Molotov-Ribbentrop-pakten och på så sätt kunnat undvika att hamna i krig med Sovjet, vilket definitivt inte gått så bra. Då Tyskland anföll Sovjet bröt de pakten. Man kan säga att de bet handen som födde dem, eller snarare handen som lät bli att föra krig mot dem. Detta var ett otroligt dumt drag av Hitler och om något, ett tecken på hans storhetsvansinne. Då de gick in i Sovjet vände kriget.

Det fanns en andra anledning till att kriget vände för Tyskland då de gick in i Sovjet. Den ryska vintern, Sovjets farligaste vapen. Trots att både Karl XII (en svensk kung) och Napoleon gått i fällan gjorde Hitler det. De Tyska arméerna gick in och föll på samma sätt som två andra stormakter tidigare gjort.

Arméerna kunde dock ha överlevt om de retirerat, vilket inte var någon svår sak rent praktiskt. Men Hitler gav order om att man skulle gå ”all in” och strida till sista man. Ännu ett dumt drag av Hitler.

Slaget vid el-Alamein var också en av vändpunkterna i kriget, då tyskarna förlorade där. Tyskarna ville erövra el-Alamein för att få tillgång till de stora oljefälten i mellanöstern. Hitler behövde oljan för att kunna fortsätta kriget. Tyskland förlorade slaget eftersom att de blev övermannade. Den brittiska armén vann, det blev deras första seger. Det gick faktiskt att besegra Tyskland.

Varför är namnet Quisling känt över hela världen?

Vidkun Quisling var, redan innan kriget bröt ut, ledare för ”Nasjonal Samling” (det norska nazistpartiet), och hade redan då kontakt med Hitler. När Tyskland ockuperade Norge bildade de en regering av norska nazister, alla från ”Nasjonal Samling”. I denna regering blev Quisling tillsatt som ministerpresident i regeringen, han var alltså regeringens överhuvud, men han kunde samtidigt inget annat än att lyda tyskarna. Anledningen till att Tyskland valde att sätta dit en lydregering istället för att bara styra över landet själva var att det hade tagit mycket mer resurser. Om man istället lät norrmän, som höll med nazisterna, styra landet blev det mycket enklare.

Vad hände i Sydostasien under kriget? Vilka var huvudmotståndarna? Vilka konsekvenser fick president Trumans beslut att fälla atombomben?

Huvudmotståndarna i slutet på andra världskriget var japan och USA, detta eftersom att japan invaderade Kina, de menade att det var deras intressesfär. Den starkaste landet under kriget var Tyskland. Tyskland och Japan blev bundsförvanter under kriget. Japan var därför aggressiva i Asien, detta var inte bra för Frankrike eller Nederländerna, som hade flera kolonier i Asien, det var alltså inte bra för dem att Japan tog över delar av Asien, för då förlorade de inkomster. USA uppmanade Australien att inte  exportera olja till Japan, en naturresurs som inte finns i Japan. Detta såg Japan som en krigsförklaring från USA. Japan bombade därför USA:s stillahavsflotta. Detta ledde till att USA aktivt gick in i kriget, de rustade upp sitt försvar. Dock bombades inte USA:s bästa fartyg. USA skickar folk till Europa.
Japan har en ny strategi, de bombade inte traditionellt, de bombade istället med hjälp av att fylla flygplan med sprängmedel, kamikazepiloter (självmordspiloter) flög sedan planen in i hangarfartygen.

Det som hände i Sydostasien, eller rättare sagt, i Japan, var några av andra världskrigets sista stridigheter. Tyskland hade redan kapitulerat, och Japan hade inte mycket kvar att förlora de heller. Eftersom att USA hade ett klart övertag, krävde den amerikanske presidenten, Harry Truman, att Japan skulle kapitulera. Det var vid detta tillfälle Japanerna gjorde det stora misstaget att inte kapitulera, och istället fortsätta försvara de landområden de erövrat. Detta var den slutgiltiga droppen som fick USA:s bägare att rinna över. Det var då de bestämde sig för att använda ”den nya bomben”.

”The Manhattan projekt” var skapandet av den första atombomben. I början av 1945 hade USA färdigställt tre stycken atombomber. Man testsprängde en av bomberna, resultatet var över förväntan.

Trots bombens extrema effekt bestämde man sig för att fälla den över den japanska staden , för att sätta stopp för Japans sista försök att försvara de landområden de erövrat under kriget.

Atombomben blev ett alternativ till en invasion mot Japan. Anledningen till att president Truman tog beslutet att släppa bomben var att det skulle skona många amerikanska soldaters liv, vilket förmodligen var sant.

Konsekvenserna för Hiroshima blev förödande, nästan hela staden förstördes och i stort sätt alla kom till skada eller dog.

Men det värsta av allt var, att detta inte var nog. Japans krigsfanatiska regering gav inte upp ens efter att de fått en uppvisning om hur kraftfullt USA:s nya vapnen var.

Hur reagerade USA på detta? Hela tanken bakom sprängningen var ju faktiskt att få Japan att kapitulera.Svaret är allt för enkelt. Man sprängde den andra atombomben över  Japan. Denna gången var det staden Nagasaki som föll offer. Bara tre dagar efter den första. Denna bomb var inte mildare än den första.

Nu tvingades Japans regering att handla. De kapitulerade, för att förhindra ytterligare sprängningar. Någonting som var klokt gjort.

Då japan gav upp var andra världskriget slut.

Varför släppte USA atombomberna?
Anledningen var att man skulle skona människoliv genom att bomba och få Japan att ge upp, om man hade invaderat hade mycket fler soldater förmodligen dödats. Skadegörelsen hade förmodligen blivit mindre dock.
En annan anledning till att bomberna släpptes var att man ville skrämma Sovjet, genom att visa vilka farliga vapen man hade. Sovjet hade nämligen ett intresse i att gå in i Japan ifall kriget inte tog slut, men de hade dock ingen intresse i att gå in i ett erövrat Japan, eftersom att det bara hade blivit mer konflikter då.
USA hade inte något intresse av att erövra Japan, eftersom att det bara blivit dyrt och ansträngande för dem själva. Man bombade därför istället, bara för att få Japan att ge upp och inte för att erövra.

Varför två?
Anledningen till att man fällde två istället för en var att man ville testa bomberna. De hade olika radioaktivitet, olika sprängstyrka, det var lite av ett test för att se hur bomberna fungerade i praktiken. Man hade ju tidigare testat att spränga i öknen, men då fick man inte riktigt veta vilken effekt bomben faktiskt hade på byggnader och människor.
Japan hade ganska säkert givit upp om de låtit dem få lite tid på sig, istället bombade de igen, bara två dagar senare för att få slut på kriget snabbt, innan Sovjet (som var intresserade av att erövra Japan) skulle hinna agera.

Beslutet om att fälla de första atombomberna gav många negativa konsekvenser, men även några positiva:

Positivt och negativt:

- Andra världskriget, förhoppningsvis det värsta kriget världen kommer att skåda, hade förmodligen kunnat pågå mycket längre om USA inte fällt bomberna.

- Atombomberna har satt skräck i världen, de förhindrar krig, dock endast för att de är ett hot mot mänskligheten.

- Extremt många människor dog. Mycket fler än vad som varit nödvändigt, dock var det kanske bättre att ta slut på kriget en gång för alla än att riskera att det skulle utvecklas till ett nytt krig, i vilket ännu fler människor dött av atombomber.

”Kristallnatten” och ”den slutgiltiga lösningen” är två begrepp som hör ihop med Förintelsen. Förklara hur.

1938 dödades en tysk tjänsteman på tyska ambassaden i Frankrike. Han blev dödad av en. Mördaren, Herschel Grynszpan var son till en polsk jude som blivit utvisad från Tyskland. Hitler såg detta som ett tillfälle att anklaga judarna, eftersom att han förstås inte anklagade Grynszpan som individ, utan judarna som folk. Hitler låg alltså bakom kristallnatten. Eftersom att: två dagar senare uppmanade Goebbels (Hitlers propagandachef) till en hämndaktion mot judarna. Man uppmanade alltså folket att gå ut och förstöra, döda och misshandla judar.

1938 gick nazister runt omkring i nazityskland gick ut på gatorna och förstörde judiska affärer, brände synagogor. Tusentals judar misshandlades och mördades. Tiotusentals av dem fördes till koncentrationsläger där de sedan skulle komma att möta sitt slut.

Men detta var bara den brutala början på förintelsen.

”Den slutgiltiga lösningen” var målet att utrota alla judar. Anledningen till att detta begrepp hör ihop med förintelsen är att det är själva tanken bakom den.

Hur klarade nazisterna av att ens försöka sig på en sådan sak?

Den metod nazisterna först använde sig av fungerade knappast i längden. De samlade in så många judar de kunde och tog dem till en avlägsen plats. Där lät tvingade nazisterna dem att gräva sina egna gravar. Sedan sköts allihopa. Anledningen till att det här inte fungerade i längden kan man ju nästan lista ut själv. Även om soldaterna som utförde jobbet var nazister, mådde de extremt dåligt över vad de gjort.

Nazisterna var tvungna att komma på något annat sätt, något mycket mer djävulskt uttänkt: koncentrationsläger.

Hela idén bakom koncentrationslägrena var att en person aldrig skulle kunna känna sig skyldig till att ha dödat jättemånga människor. Man delade upp uppdraget i små simpla delar. Om några personer hade uppdraget: ni ska ta de här människorna och sätta dem på tåget. Nästa grupp av personer skulle ta fångarna från tåget, till koncentrationslägret. Den tredje gruppen skulle föra fångarna från barackerna, in i gaskamrarna. Och allt den fjärde i ledet behövde göra var att trycka på en knapp, och så så var kedjan komplett.

Ingen av soldaterna behövde känna sig särskilt skyldig till folkmordet. De ”följde ju bara order”.

Koncentrations- och förintelseläger

Nazisternas första koncentrationsläger, Dachau, upprättades 1933, bara en månad efter att nazisterna kommit till makten. På den tiden skickades främst till politiska motståndare till koncentrationslägren. Men 1935 började man även skicka dit judar, romer, Jehovas vittnen, homosexuella och kriminella. Cirka 1 650 000 människor fördes till koncentrationslägrena.

Förintelselägren där emot var inte avsedda för politiska motståndare. Deras grundsyfte var att snabbt och enkelt mörda så många människor som möjligt, framförallt judar, men även de andra grupper nämnda ovan, med mera. Det mest okända koncentrationslägret var Auschwitz, det var en blandning mellan koncentrations- och förintelseläger. Till Auschwitz fördes cirka 1,3 miljoner människor, 1,1 miljoner av dessa dödades.

Både förintelse- och koncentrationslägrena byggdes så avlägset som möjligt från allt folk, nazisterna ville förstås hålla dödslägren hemliga.

Frågor på Mellankrigstiden

2. Vad hände den ”svarta torsdagen” den 24 oktober 1929? Vilka följder fick den dagen?

Den svarta fredagen var den torsdag 24 oktober 1929 då börsen i USA kraschade. Detta var det börsfall som skulle komma att bli inledningen på 1930-talets depression. Den svarta torsdagen var slutet av ”det glada 20-talet”. På 1920-talet hade folk i USA fått det mycket bättre. Man hade börjat massproducera bilar vilket ledde till att vanliga människor, arbetare, hade råd att köpa bil. Detsamma gällde elen. Det kan förstås varför ”det glada 20-talet” kallades som det gjorde. Dock varade detta inte detta så länge.

Moderniseringen nådde förstås även jordbruket. Besprutningsmedel ledde till större skördar. Större skördar ledde till en överproduktion. Överproduktionen blev såpass stor att utbudet blev större än efterfrågan. Jordbruket i USA hade inte köpare till allt de producerade. Företagen drabbades av samma problem.

Då de före detta framgångsrika företagen inte längre gick så bra ville folk inte längre ha aktier i dem. Alla försökte sälja sina aktier samtidigt, vilket inte är ekonomiskt möjligt, detta ledde till den svarta fredagen.

3. Roosevelt bidrog på flera sätt till att minska arbetslösheten. Bland annat fick jordbrukare betalt för att inte bruka sin jord och arbetslösa fick kontant arbetslöshetsstöd. Hur gjorde detta att arbetslösheten minskade?

Vad Roosevelts new deal faktiskt innebar:

A. På grund av den stora börskraschen 1929 (se uppgift 2) hade folk förlorat förtroendet för bankerna. Eftersom att börsen hade kraschat vågade folk inte längre sätta in pengar.

Roosevelts lösning på detta var att staten skulle ta mer kontroll över bankerna, istället för att låta bankerna vara mer privata. Det är lättare att lita på någonting som är statligt kontrollerat än någonting privat. Detta förstatligande gjorde att folks pengar var mer säkra på banken. Folk kunde då börja lita mer på bankerna och få tillbaka sitt förtroende för dem.

Innan folk hade förtroende för banken satte de förstås inte in sina pengar där heller. När folk sedan fick förtroende för banken ledde det till att de gjorde det. När folk satte in pengar på banken fanns det pengar att låna ut, då kunde folk ta lån och starta egna företag, och på så sätt löstes öven en bit av arbetslöshetsproblemet.

B. The new deal inkluderade inte bara bankerna utan även jordbruket, vars överproduktion varit en av anledningarna till att börsen kraschade från första början.  Jordbruket fick även ekonomiskt stöd av staten.

För att se till att jordbruket inte skulle överproducera varor och upprepa det som redan hänt en gång, instiftade man Agricultural Adjustment Administration som var ett statligt organ som hade till uppgift att se till att jordbruket inte överproducerade varor. Genom att betala somliga jordbrukare för att inte odla någonting försvann en del av produktionen och jordbruket kunde på så sätt inte överproducera. Även om de jordbrukare som inte fick betalt för att låta bli att odla kunde fortsätta överproducera utan att marknaden påverkades. Det blev helt enkelt lättare att reglera jordbruksproduktionen.

Jordbrukare fick även ekonomiskt stöd i form av pengar att handla varor för. Då jordbrukare fick detta ekonomiskt stöd handlade de varor som fabrikerna tillverkade och på så sätt fick det fabrikerna att komma på fötter igen.

C. Ekonomiskt stöd till jordbrukarna räckte förstås inte för att få industrin tillbaka. Nej, för att få industrin tillbaka behövdes det att vanliga människor, privatpersoner kunde handla varor. Dock var detta lite svårt eftersom att arbetslösheten var så extremt stor och det sista folk hade var pengar. Därför infördes även ett penningbidrag till arbetslösa så att de kunde bli köpare av fabrikernas varor och på så sätt få igång industrin igen. Och när industrin var igång minskade det arbetslösheten.

D. Arbetarna kunde emellertid inte bara leva på arbetslöshetspenningen som betalades ut.

Staten startade en massa nya projekt såsom byggen av kraftverk, vägar, skogsbruk.  Med dessa projekt skapades mycket fler jobb och ännu färre blev arbetslösa.

7. Vad innebar nazisternas ideologi?

Ickedemokratiska grunder

Nazismen är i sin grund och botten inte demokratisk, en utav grundidéerna med nazismen är ickedemokratin.

Att Tyskland blev en demokrati så fort Himlen fick makten var varken oväntat eller konstigt. Det märkliga i det här fallet var att folk faktiskt röstade på dem. Valfusk? Nej faktiskt inte, trots att folk visste vad som stod på partiets valprogram var det många som röstade på NSDAP (nazistpartiet). Hur kan detta komma sig?

Anledningen till att Hitler faktiskt lyckades vinna ett demokratiskt val trots sin sjuka människosyn kan förklaras med att det tyska folket var otroligt hämndlystna. Denna vilja att hämnas var en följd av det första världskriget och den hårda bestraffning Tyskland fick när det tog slut. Om det inte varit så att Tyskland blivit så hårt bestraffat efter första världskriget hade Hitler antagligen inte kommit till makten, i alla fall inte lik lätt.

Våldet

De ickedemokratiska grunderna var bara en av nazismens primitiva egenskaper. Våld må kanske förekomma inom de flesta politiska kretsar (mellan oppositioner), men inom nazismen var det annorlunda. Våldet var nämligen en del av ideologin. Då kommer vi återigen in på det här med ickedemokratin, nazisterna menade att ”Den starke överlever”. Detta är ju även en koppling till ickedemokratin då den ”starke” ledaren hade ensam rätt att bestämma utan folkets medhåll. När nazisterna kom till makten var det antagligen inget svårt beslut för dem att införa diktatur i landet, det var ju trots allt det ideologin byggde på.

Kollektiv människosyn och rasbiologiskt tänkande

Nazisterna hade en rasbiologisk syn på människor. Det innebär att de inte bara var nationalsocialister utan även rasister i allra högsta grad. De delade alltså in människor i olika grupper, som de kallade för ”raser”, De menade även att somliga ”raser” var högre ställda än andra. Tillexempel: de tyckte alltså att den ”ariska rasen” (innefattande européer) var högre ställd än de andra folkgrupperna. Och att de hade rätt att utrota andra folkgrupper. De menade att judarna (som var en av deras inbillade folkgrupper) låg bakom allt ont i världen och att de behövde utrotas. Dessvärre var detta inte tomma ord, de menade faktiskt att man skulle utrota de folkslag som de tyckte var ett hot mot det såkallade ”renrasiga samhället”. De satte planerna i verk genom koncentrationsläger där de gasade ihjäl människor.

Konspirationer

Denna extrema antisemitism leder oss in på konspirationerna. Dessa konspirationer var en av anledningarna till att nazisterna faktiskt kom till makten. De lyckades alltså lura i tyska folket att det var judarna som låg bakom all världens ondska.

Hur lyckades de då med detta?

För det första var tyska folket hämndbenägna. För det andra, folk gillar att ha någon att skylla på. Det är sant, det är mycket lättare att skylla skulden på någon annan och skita i resten än att faktiskt försöka lösa de riktiga problemen.

Nazisterna menade att: judarna styrde hela världens ekonomi, att judarna låg bakom kommunismen (som nazisterna hatade), och alla annan ondska i världen. En ganska sjuk världsbild.

Parisfrederna

1. Tyskland och de andra centralmakterna förklarades skyldiga till kriget och skulle betala ett mycket stort krigsskadestånd till ententens stater.

Krigsskadeståndet efter första världskriget var menat att straffa Tyskland och de andra centralmakterna. Och det gjorde det ju också. Det stora problemet blev att straffet var ”för hårt”, detta skulle man kunna säga var grunden till andra världskriget. Eftersom att Tyskland inte fick ha någon armé ledde det till att många soldater blev arbetslösa. Det ledde även till att fabrikerna som tillverkade vapnen blev nedlagda. Arbetarna från fabrikerna blev arbetslösa. Deras arbetslöshet ledde till att de blev fattiga, då hade de inte råd med kläder eller mat. Detta ledde förstås till svält, men även att affärerna som sålde varorna gick i konkurs och ännu fler blev arbetslösa. Landet låg i spillror och jättemånga var arbetslösa. Tyskarna, som tvingades leva i extrem fattigdom ville ha hämnd. Därför kan jag knappast säga att det var värt att straffa Tyskland så hårt. Jag menar, visst ville väll enheten ställa centralmakterna till svars för att ha ”startat kriget”, men var det värt det? Det tycker i alla fall inte jag. Dock kunde de ju inte veta att det skulle gå som det gjorde, men att straffa ett helt land så hårt, det är inte konstigt att de blev hämndbenägna.

De länder som vunnit kriget och i och med det försatt Tyskland i detta tillstånd var demokratier framstod inte demokratier som någonting positivt, utan som någonting förtryckande. Detta var en stor anledning till att fascismen växte.

”Fördelarna”: En fördel, i alla fall för England Frankrike och USA med flera. De tjänade tjänade ju förstås väldigt mycket på skadeståndet eftersom att det var till de länderna pengarna gick.

Detta gynnar dock bara de vinnande makterna och försätter de förlorande länderna i fattigdom. Jag skulle inte kalla det för en rättvis lösning.

2. Tyskland fick endast ha en mycket liten armé, alla tyska krigsskepp skulle överlämnas till britterna och inga tyska soldater fick finnas i Rhenlandet på gränsen mot Frankrike.

Det var ganska smart att inte låta Tyskland ha en stor arme. Om man hade låtit Tyskland ha en stor arme hade det ju inte varit några problem för Tyskland att få sin hämnd på en gång. Det fick de ju dock sen ändå. Och då var den antagligen värre än vad den hade varit om Tyskland hade fått sin hämnd med en gång. I grunden var det dock rätt att inte låta Tyskland ha en stor arme Eftersom att Tyskland inte fick ha någon armé ledde det till att många soldater blev arbetslösa. Det ledde även till att fabrikerna som tillverkade vapnen blev nedlagda. Arbetarna från fabrikerna blev arbetslösa. Deras arbetslöshet ledde till att de blev fattiga, då hade de inte råd med kläder eller mat. Detta ledde förstås till svält, men även att affärerna som sålde varorna gick i konkurs och ännu fler blev arbetslösa. Landet låg i spillror och jättemånga var arbetslösa. Tyskarna, som tvingades leva i extrem fattigdom ville ha hämnd.

Men hur lyckades Tyskland då starta andra världskriget om de nu inte hade någon armé? Eftersom att de vinnande länderna hade givit Tyskland ett sådant stort krigsskadestånd och tagit ifrån dem deras armé sågs inte Tyskland längre som ett hot. Därför kunde Tyskland steg för steg rusta upp sin armé igen utan att de andra länderna brydde sig. Det var ju bara en liten upprustning. Och alla de små upprustningarna blev tillsist till en ny armé.

Frankrike och särskilt Storbritannien tjänade väldigt mycket på Tysklands skadestånd. Bortsett från det att pengarna gick till Storbritannien skulle Tyskland även överlämna alla båtar i sin flotta till dem. Detta tjänade Storbritannien något enormt på eftersom att deras titel som världens mäktigaste flotta inte längre, över huvud taget, var hotad som den varit innan kriget. Även detta är en av orsakerna till att man inte såg någon risk för ett andra världskrig.

3. Stormakten Österrike-Ungern splittrades i tre nya stater: Österrike, Ungern och Tjeckoslovakien.

Det kan vara både bra och dåligt när ett land splittras till fler länder.

Fördelarna när en stormakt splittras är att den inte längre kan orsaka lika stor skada i krig (d.v.s krigsrisken minskar). Det var bra att stormakten splittrades eftersom att stadsskicket i Österrike-Ungern var väldigt gammaldags. När stormakten splittrades ledde det till att de nya länderna blev mer demokratiska än de hade varit om de fortfarande var enade.

Nackdelarna är att det lätt kan bildas nationalism i små länder och att det kan leda till ett krig i sig. Tjeckoslovakien splittrades efter ett tag och blev Tjeckien och Slovakien.

4. Nationernas förbund (NF) skulle bevaka fortsatt fred i världen.

Jag skulle säga att det är en positiv sak att ha en organisation som bevakar världsfreden. Det gynnar de flesta att ha en sådan organisation eftersom att fred är en positiv sak, varesig folk ville tro det eller ej.

Dock fungerade inte NF särskilt effektivt. De lyckades ju inte stoppa andra världskriget.

När allt kommer omkring var det inte särskilt konstigt att NF inte lyckades med sitt uppdrag. Eftersom att det inte var särskilt många länder som valde att gå med kunde freden mellan länderna som inte gick med inte garanteras. USA:s president på den tiden – Woodrow Wilson – tyckte att USA skulle gå med i NF. Wilsons vilja om att gå med i NF blev dock motsägelsefullt eftersom att USA själva aldrig aldrig gick med. USA:s kongress röstade nämligen ner förslaget. Detta var en av anledningarna till att inte så många länder gick med, jag menar, tänk om någon startat en organisation och sedan gått ur den direkt. Hade det verkat som en vettig organisation då? När inte ens grundarna själva tror på det? NF var dock en vettig organisation och jag tror att freden i världen behöver bevakas.

Anledningarna till första världskriget

Imperialism och kapprusting

Det fanns många anledningar till att första världskriget bröt ut. Imperialismen var en av av dem.

Imperialismen är viljan att vilja ta över och kolonisera så mycket mark som möjligt. Anledningarna till att man vill ha kolonier är delvis naturtillgångarna. Man ville åt naturtillgångarna eftersom att vissa av dem bara fanns på ett visst ställe, exempelvis olika metaller. En annan anledning kan vara att genom förslavning och genom att ta alla vinster som naturtillgångarna gav för sig själv.

Länderna bråkade om att få kolonisera länderna i Asien och Afrika, samt att inte förlora de kolonier de redan hade. Denna imperialism ledde till att länderna skaffade större arméer och en kapprustning startade. England hade en stor flotta (störst i världen). Men Tyskland byggde tillräckligt många skepp för att hota Storbritanniens position. Detta gillade förstås inte Storbritannien, så de började rusta upp sitt försvar för att inte förlora positionen och så fortsatte den onda cirkeln.

Kapprustning kan både ha en positiv och negativ effekt på läget. Tillexempel kan det göra att ingen vågar starta krig för att de kapprustande länderna har så otroligt mycket vapen. Just i detta fallet hade det dock en negativ effekt (Vilket det ofta får). 

”Det lilla kriget”

När kriget först bröt ut var det inte många som trodde att det skulle bli ett sådant stort krig. Detta skulle jag också säga var en av anledningarna till att det faktiskt blev så stort. Jag menar, om folk tror att kriget kommer vara lättvunnet och över på nolltid är de inte lika rädda. Då anmäler sig fler frivilliga till tjänst och då kastar man ju bara på vedträn på elden.

Pacifisternas negativa inverkan på Nationalisterna

Pacifisternas krigsmotstånd var trots allt ganska starkt. Jag vill absolut inte förebrå pacifisterna, men jag skulle ändå vilja påstå att fredsvännerna spädde på nationalismen och imperialismen. För många människor fungerar på det sättet att desto fler som är emot dem, desto starkare blir deras egna åsikter om någonting. Nationalismen var dock redan stor i Europa och pacifisterna gjorde rätt i det dom gjorde. Men det är just därför nationalism var och är så svår att tass med.

Den bristande demokratin

Det var bara de rika männen som hade rösträtt, i de länder någon överhuvudtaget fick rösta. De rika männen var även de som inte behövde gå ut i krig. Det var arbetarklassen som fick lida, utan att ens ha någonting att säga till om.

I de länder där det inte fanns någon demokrati, var det bara fritt fram för den som bestämde att gå med och kriga.

Anledningen till den industriella revolutionen.

Den industriella revolutionen  har spelat stor roll för hur samhället såg ut idag men vad var det egentligen som gjorde att den startade?

Det första som hände var egentligen att jordbruket blev effektivare. Man slog ihop alla böndernas ”tegar” till stora bitar jord vilket gjorde det lättare för bönderna. Man kom även på att man inte behövde låta jorden vila ett år lite då och då. Istället började man odla olika sorters grödor som tog och tillförde olika saker till jorden.

Godsägarna köpte upp all mark de kunde få tag på, det gjorde de eftersom att jorden gav mer grödor efter skiftet, där fanns det en möjlighet att tjäna pengar.

Detta gjorde att småbönderna gick i konkurs. Vad gjorde då alla arbetslösa bönder? Jag kommer till det.

De stora godsägarna började satsa på att föda upp får eftersom att det var en eftertraktad råvara som man kunde tjäna mycket pengar på. Det var alltså på det sättet dessa rika bönder fick råd att köpa all mark.

Under denna tid kom man på att ånga kan driva maskiner. Detta var startskottet för en rad olika uppfinningar som i sin tur var det som skapade industrierna. Eftersom att dessa ångmaskiner drevs på kol ökade kolindustrin någonting enormt.

Exempel på sådana uppfinningar är ”spinning Jenny” som gjorde många arbetslösa. Eftersom att många levde på att väva blev de flesta av dessa människor arbetslösa. ”Spinning Jenny” var en maskin som kunde väva åtta trådar samtidigt när dess icke-ångdrivan föregångare bara kunde väva en.

 Men industrierna krävde arbetare, vem var det då som arbetade i dessa stora fabriker? Nu kommer de arbetslösa bönderna in i bilden igen, de skulle förstås börja arbeta i fabrikerna. De hade urdålig lön och usla arbetstider, men det var bättre än ingenting. Anledningen till att det var så dålig lön i fabrikerna var inte att det gick dåligt för dem. Det var så att de som ägde fabrikerna tjänade stora pengar medan arbetarna levde på svältlöner. Det är helt enkelt så det fungerar, om någon ska kunna vara rik kommer det automatiskt finnas några mycket fattiga människor. Det var många människor som redan var rika som satsade mycket pengar på industrialiseringen och på så sett blev ännu rikare.

Industrin gjorde alltså allt som allt att det fanns mycket fler jobb men till sämre löner. De rika blev ännu rikare och de fattiga blev i och med det ännu fattigare. 

Uppgift - Napoleon

1. Därför att en ståtlig vit häst är ganska mycket mer imponerande än en liten grå åsna och konstnären ville ju att den store härskaren skulle se ståtlig ut. Som en symbol för deras land. Detta är ett exempel på förfining, vilket förstås inte bara förekom i Frankrike utan även i andra länder.

2. Det kan förstås finnas annat i bilden som inte stämmer med verkligheten. tillexempel tror jag inte att det stod ”BONAPARTE”(Napoleons efternamn)  inristat i en av stenarna på bärget.

3. Napoleon hade förmodligen flikat in lite till konstnären om hur han ville avbildas. H an ville ju förstås skryta lite för de andra ledarna i världen, därför lät han avbilda sig så ståtlig som möjligt.

4. Historierna kan nog inte lära sig någonting om hur Napoleon verkligen var, men en sak de nog kunde uppfatta är att han förmodligen ville att andra skulle se honom som ståtlig. 

Koloni

Det jag skulle säga krävs för att t.ex en koloni ska få bli ett eget land är att man för det första bör ha en egen regering, för det andra måste ju landet klara av att sköta saker som sjukvård och skola på egen hand. Om man inte klarar av det så skulle det inte vara så många som ville bo i landet, och det skulle lada till att befolkningen minskade. Vilket på lång sikt skulle leda till att landet försvann helt och hållet.

Den tredje saken är ju att man borde ha en folkomröstning i detta område innan man handlar, om majoriteten är för att man ska bli ett eget land, ja då är det bara de andra faktorerna ovan som ska fungera för att ett nytt land ska få skapas.

Folk i världen är uppenbarligen inte helt enade om vad som ska till för att  ett land ska bli självständigt, detta är en slutsats jag drar eftersom att dessa självständighetsförklaringar inte ofta sker utan konflikter och kanske till och med krig.

Skåne hade tillexempel inte kunnat bli ett eget land utan de faktorer jag skrivit upp ovan.

Romarriket och Grekland

Politik

Det fanns ganska så många skillnader mellan Romarriket antikens Grekland när det gällde politik. Man kallade styret i Aten för folkstyre även om det var långt där ifrån. Varken kvinnor eller slavar fick rösta (och inte barn heller förstås). Att man hade demokrati berodde nog på att folket blivit trötta på kungen och ville ha mer makt. Men i Romarriket skiftade man lite mellan demokrati och kejsare lite då och då. Detta kan bero på att man hade en kejsare sedan blev folket trötta på kejsarens envälde vilket leder till ett uppror men när folket har styrt ett tag så kommer det en person, kanske en son till en före detta kejsare, som tycker att han borde ha makten ensam. Detta leder då till att Romarriket får en kejsare igen eller att folket fortsätter att styra.

En annan stor skillnad kan ju vara att Grekland var uppdelat i stadsstater. Varje stadsstat hade en egen regering detta är en ganska stor skillnad mellan Grekland och Romarriket. Detta gör det till en svårighet att jämföra Grekland som ett land med Romarriket eftersom att Grekland inte var ett ända land utan många små delar.

Folket

Slaveriet i Grekland och Romarriket skilde sig väldigt mycket från varandra sättet  som slaveriet betraktades på. Till och med slavarna själva betraktade slaveriet som nödvändigt och naturligt. Till skillnad från i Romarriket där det skedde uppror lite då och då.

En anledning till att det blev fler i Romarriket uppror kan ha varit just att slavarna förstod att slaveri inte är rätt och även att de vågade tro att de kunde bli fria genom uppror.

Religion/kultur

Grekerna och romarna hade egentligen samma religion bortsett från att gudarna hade olika namn. Detta beror på att romarna tog grekernas gudar och satte sina egna namn på dom. Anledningen på att de satte egna namn var nog för att sätta sin egen lilla prägel på det hela, så att det skulle vara lite mer deras gudar och inte grekernas.

I Grekland ordnade man olympiska spel till gudarnas ära och man byggde byggnader för att spela teater i även detta till gudarnas ära. Romarna gjorde samma sak genom att bygga stora arenor för gladiatorslaggsmål till gudarnas ära detta är en väldigt stor likhet mellan de båda rikena.

Kulturarv

Det finns en massa saker som man kan märka att man har ärvt från antikens Grekland och Romarriket. Olympiska spelen tillexempel som man idag kallar OS. Den ända skillnaden är att man tagit bort några grenar och lagt till några och nu mera är det inte så mycket till gudarnas ära utan mer för att roa folk. Teater har även detta följt med till våran tid bortsätt från att detta inte häller är till gudarnas ära längre. En av dessa är även politiken som finns kvar men skillnaden är att kvinnor nu har rösträtt. Det finns dock fortfarande stora jämlikhetsskillnader mellan kvinnor och män. Anledningen till att jag skriver mest om grekiska kulturarv är att många romerska traditioner har varit grekiska.

Av Olle N.

Romarriket

1. Vissa tror att det var en person som hette Romulus som grundade Rom. Men förmodligen så var det bara en bra plats för en stad och det var alltså därför det blev en så stor stad.

2. Den romerska religionen var en produkt av i huvudsak den grekiska religionen men även lite av den egyptiska. När kristendomen uppstod förföljds kristna tills att en kejsare bestämde att kristendomen skulle bli en allmän religion.

3. Romarrikets statsskick skiftade mellan några två olika, men från början var det ett kungadöme som de flesta länder på den tiden. Efter ett tag blev rom en republik med två konsuler som fungerade ungefär som en president. Konsulerna var två stycken eftersom att ingen av dem skulle få för mycket makt, detta eftersom att folket tröttnat på kungen som hade all makt. Det uppstod dock situationer då det blev bråk om makten exempelvis när Julius Caesar tog makten. Julius Caesar var en konsul som tog makten genom ett inbördeskrig. Han blev då diktator men han lyckades aldrig bli kung som var hans plan. Caesar blev mördad av sina motståndare. Det blev ett ännu längre inbördeskrig och sedan blev Caesars släkting kung och det var början på kejsardömet romarriket.