Livscykelanalys sittmöbel

Material

• Furuträ (plywood)

• Furuträ (Panelbrädor)

• Tyg (bomull-polyester)

• Vadd (polyester)

• Möbelhäftstift

• Skruvar

Livscykelanalys

Furuträ (plywood och Panelbrädor)

1. När träden från vilka möbelns trä ska tillverkas växer upp från frön påverkar det inte naturen särskilt mycket i det långa loppet, men den lilla påverkan trädens växande har på naturen är positiv. Träden tar nämligen upp lika mycket koldioxid från atmosfären som släpps ut vid förbränning av träet. Träets kol går därför i en cirkel och slutar aldrig i atmosfären (så länge man fortsätter odla tillbaka skog).

2. De maskiner som används för att avverka skog släpper ut koldioxid eftersom att de (oftast) drivs på icke-förnybara bränslen.

3. Frakten från skogen till sågverket kan förstås variera i längd, men bilarna som används släpper i vilket fall ut växthusgaser.

4. Sågverket drivs på elektricitet som i sin tur måste ha producerats på något sätt. Detta sätt kan förvisso vara ett förnybart sådant men sannolikheten för att det inte är det är ganska stor. Alltså slösas (eventuellt) även i sågverksdelen av produktionen på jordens icke förnybara resurser.

5. Eftersom att brädgården (där de sågade brädorna förvaras mellan sågning och försäljning) inte brukar ligga särskilt långt från sågverket släpps inte några markanta mängder koldioxid ut.

6. Dock måste brädorna fraktas bort från brädgården för att antingen kunna säljas vidare eller för att användas av köpare. Denna frakt ger förstås (i de flesta fall) även den ett utsläpp av koldioxid.

(7. Som en liten parantespunkt vill jag tillägga limmet i plywood. Limmet som används i plywood är fenolhartslim som är ett lim som inte är särskilt miljövänligt att framställa och är dessutom ingen förnybar resurs.)

Denna punkt är den av punkterna på listan som har minst miljöpåverkan. Den enda miljöpåverkan som produktionen av trä egentligen står för är alla frakter och exporter, eftersom att fordonen släpper ut koldioxid. Fenolhartslimmet som används till att limma samman plywoodskivorna är dock inte hållbart producerat (dock är det inga stora mängder lim som går åt).

Produktionen av plywood påökar alltså den globala uppvärmningen.

Tyg och vadd (bomull-polyester)

1. Bomullen kan bara växa i de varmare delarna av världen samtidigt som den behöver väldigt mycket vatten. På grund av detta konstbevattnas bomullen och det går då åt stora mängder sötvatten. Dessutom är bomullen en av de mest besprutade växterna i världen. Därför påverkar bomullsodling miljön negativt, eftersom att besprutningsmedlen förstör delar av eksystemet kring odlingen och när delar av ett ekosystem förstörs kan mycket av ekosystemet förstöras.

2. Maskinerna som skördar bomullen ger ett koldioxidutsläpp.

3. Eftersom att bomullen endast kan odlas i de varmare delarna av världen blir transportsträckorna långa och ger därför ett stort utsläpp.

4. Efter att bomuller fraktats till olika ställen i världen gör man textilmaterial av den. Framställningen av textilmaterial ger förstås även den ett utsläpp av koldioxid p.g.a den elektricitet som går åt för att driva maskinerna.

5. Bomullen som nu är tyg fraktas sedan återigen långa sträckor för att nå sin slutdestination.

Icke att förglömma består tyget bara till ena delen av bomull, den andra delen är polyester (vadden består helt av polyester) som är ett syntetiskt material och därför inte odlas.

6. Polyester framställs från råolja. Råolja pumpas upp från jordskorpan och är inte en förnybar resurs.

7. Oljan måste oftast fraktas mycket långa sträckor eftersom att den bara kan pumpas upp på mycket specifika platser i världen där oljan finns. Frakten ger ett koldioxidutsläpp.

8. Polyester produceras i fabriker som – likt alla andra fabriker – kräver energi.

9. Polyester fraktas till samma ställe som bomullen för att man ska kunna skapa bomull-polyestervadd.

Bomull och polyester har en väldigt stor påverkan på miljön. Just eftersom att tyget och vadden består av både organiska och syntetiska material som framställs på helt olika sätt och på olika ställen i världen krävs långa transportsträckor. Vid odling av bomull går det dessutom åt extrema mängder sötvatten från ställen där det är nära på vattenbrist. Dessa textilprodukter är alltså mycket dåliga för miljön.

Produktionen av textilprodukterna påökar den globala uppvärmningen, förstör ekosystemet och förbrukar stora sötvattenresurser.

Möbelhäftstift och skruvar

1. Järnet som är en av delarna i stål som möbelhäftstift tillverkas av bryts i en gruva. Gruvdrift påverkar miljön i mycket stor utsträckning. Dels förstör det miljön i området som omger gruvan; dels ger alla de maskiner som används för att bryta materialen och att gräva gruvan utsläpp som bidrar till växthuseffekten; och dels ger de olika metoder som används för att separera metallen från malmen (oftast) utsläpp i form av koldioxid.

2. Järnet upphättas tillsammans med kol (Se livscykelanalyser för kol nedan) för att skapa stål (vid förbränningen av järn och kol vandrar kolatomerna över till järnet som då får mycket hög kolhalt. Kolhalten i järnet minskas sedan genom ännu en koldioxidutsläppande förbränning). Vid förbränningen släpps delar av kolet ut i atmosfären. 

3. Metallen fraktas (ofta långa sträckor i och med att gruvor ofta ligger på avlägsna platser), ger koldioxidutsläpp.

4. Möbelhäftstiften tillverkas genom att man smälter ner metallen och gör ståltråd av den. Ståltråden böjs sedan till den form häftstiften ska ha. Att smälta metall och att driva maskinerna i fabriken förbrukar antingen elektricitet eller annan drivkraft.

5. Häftstiften fraktas sedan till återförsäljarna.

Kolet (som (som nämns ovan) används vid tillverkningen av stål):

6. Kol grävs fram ur jordskorpan genom en gruva. Och som sagt ovan: ”Gruvdrift påverkar miljön i mycket stor utsträckning. Dels förstör det miljön i området som omger gruvan; dels ger alla de maskiner som används för att bryta materialen och att gräva gruvan utsläpp som bidrar till växthuseffekten; och dels ger de olika metoder som används för att på olika sätt rena kolet från biprodukter, (oftast) utsläpp i form av koldioxid.”.

7. Kolet fraktas från kolgruvan till stålverket (se ovan).

Stålet påverkar miljön framförallt genom gruvdriften, men även genom mycket långa transportsträckor och miljöfarliga utsläpp av koldioxid vid framställningsprocessen av stålet.

Stålproduktionen påökar alltså mest den globala uppvärmningen men även ekosystemet i gruvans närområde.

Anledningen till att gruvdrift förstör området kring gruvan är att när man gräver efter metaller djupt ner i marken frigörs även en massa andra ämnen exempelvis tungmetaller. Tungmetaller förgiftar djur och växter kring gruvan och får ekosystemet i obalans eftersom att vissa djurarter dör. Och som nämnt ovan: om någon del av ekosystemet finns det en risk för att hela ekosystemet rubbas.

Källor:

WWF om bomull: http://www.wwf.se/vart-arbete/vatmarkersotvatten/vattenfotavtryck/1128210-bomull-1a-sida

läroboken TitaNO Kemi

Globalis: http://globalis.se/

Nationalencyklopedin: www.ne.se

Wikipedia: http://www.wikipedia.se/:

Källkritik:

Wikipedia: http://www.wikipedia.se/:

Wikipedia är inte en helt pålitlig sida eftersom att den är helt fri för vem som helst att skriva på. Wikipedia är en mycket bred sida som innehåller artiklar om allt man kan tänka sig. På grund av detta kan man ju tänka att wikipedia inte granskas tillräckligt mycket och helt enkelt inte är en pålitlig källa. Saken är den att det wikipedia inte bara är en helt fri källa där vem som helst kan skriva vad som helst: eftersom att wikipedia inte bara är en väldigt bred sida utan även en väldigt använd sida. Just eftersom att det är så många som använder denna sida är den även under granskning av många personer och på så sätt en aningen mer pålitlig källa än vad den hade varit om den var helt fri för vem som helst att skriva vilket strunt som helst. Dessutom kan man avgöra bättre vilka artiklar som är pålitliga och ej genom att se vilka källhänvisningar artikeln har. Är källorna pålitliga, är artikeln antagligen också ganska pålitlig.

Wikipedia är dock fortfarande inte den mest pålitliga källan man kan hitta och finns väldigt mycket osäkra artiklar som saknar källhänvisningar. På grund av detta bör man jämföra den med andra källor för att se hur väl informationen stämmer överens. Källorna man jämför med bör inte vara de källor som anges i wikipediaartikeln eftersom att det antagligen är från den källan informationen i artikeln kommer ifrån.

I och med att somliga artiklar går att lita på och andra inte så skulle jag inte rekommendera att blint lita på wikipedia utan att ha hittat faktan någon annanstans.

Författarna till wikipediaartiklar kan ofta göra faktafel – ofta omedvetna men även en del medvetna. Dock skulle jag säga att det är lättare att upptäcka ett medvetet fel än ett omedvetet just eftersom att man, när man skriver ett omedvetet fel, tror man vet vad man skriver om och därför får man det att låta sant.

Det kan vara en risk att gå in på wikipedia eftersom att man lätt kan luras av det välutvecklade språkbruket som används där. Detta kan göra oss blinda för om det som står faktiskt är sant eller ej. Wikipedia anses vara en pålitlig källa, men är den egentligen det. Bara för att många människor använder wikipedia betyder det inte att det är en pålitlig källa, utan endast att det är en källa som många tror är pålitlig.

Sammanfattat: man kan använda wikipedia som en källa men inte utan att granska den aningen noggrannare än man skulle granska en källa som nationalencyklopedin eller liknande. Se till att hitta faktan från wikipedia på fler ställen.

Nationalencyklopedin: www.ne.se

Nationalencyklopedin, eller NE, är i de allra flesta fall en pålitlig källa, men det finns undantag. Jämför man med wikipedia så är både kvalitén och faktan mycket bättre på NE. Artiklarna är skrivna av betalda skribenter och ämnesexperter. Detta gör NE till en källa med mycket hög trovärdighet. Dock finns det undantagsfall då det finns fel i encyklopedin, dock mycket få men de finns. Problemet kan vara att faktan inte blivit uppdaterad på länge eller att skribentens egna åsikter och föreställningar kan läcka igenom utan att skribenten tänker på det.

Ofta finns det källhänvisningar på NE, men de hänvisar nästan alltid till NE:s egna sidor. Dessa källhänvisningar skulle jag inte kalla särskilt bra eftersom att man inte kan hänvisa till en källa av samma utgivare som givit ut artikeln med källhänvisningen.

Ibland finns även skribentens namn med i artikeln. Det är bra att skribentens namn finns med för det är som en källhänvisning. Dock vet vi fortfarande inte vilka källor skribenten hade och därför inte heller var faktan kommer ifrån, men vi vet att artiklarna är skrivna av ämnesexperter och därför är de pålitliga.

Många av NE:s artiklar är skrivna av många skribenter och därför mer pålitliga än om endast en skrivit dem.

Det finns alltid ett datum för senaste ändring i artikeln. Problemet är att en artikel ofta har flera skribenter och på grund av detta kan det hända att en del av artikeln har ett äldre ändringsdatum en de senast uppdaterade delarna utan att detta gamla datum syns. Detta betyder att en artikel på NE kan vara utdaterad utan att man får reda på det.

Allt som allt så är NE en källa att lita på och jämfört med wikipedia så är den mycket pålitlig. Ingen skulle skriva in ett avsiktligt fel i NE i och med att skribenterna är betalda. De två felkällor som kan finnas är antingen ett oavsiktligt faktafel (vilket är ovanligt i och med att det är ämnesexperter som skriver artiklarna) eller att artikeln är utdaterad utan att vi får reda på det.

Globalis: http://globalis.se/

Globalis är ett digitalt världsatlas och anledningen till att jag använde mig av denna källa är att den innehåller mycket bra information (framförallt statistik) om den globala konsumtionen och produktionen av olika råvaror och produkter. Denna källa innehåller statistik som gör det enkelt att få en översikt över produktionen både i enskilda länder och globalt, detta kan vara användbart även när man jobbar med livscykelanalyser även om det egentligen är en geografisk sida. Sidan vänder sig dessutom till studenter och är ganska lätt att förstå.

Men är den pålitlig?

Till källans försvar vill jag för det första säga att den drivs av FN-förbundet. Detta är den största faktorn till att källan är pålitlig. Anledningen till att FN är pålitligt är att de inte har någon egentlig anledning till att ljuga. Likt NE så är Globalis skribenter betalda experter. En annan källa till pålitlighet är att ämnet inte är särskilt brett, detta kanske låte negativt men det är i själva verket positivt. I och med att källan har en smal ämnesbredd krävs det inte lika många olika experter och skribenter, därför kan de specificera sig bättre på det enda ämnet som sidan innehåller och på så sätt skapa bättre information.

Det som kan vara en aning opålitligt med den här källan kan vara att den är gratis. Dock är detta inget problem eftersom att källan finansieras av FN. Att en källa är gratis behöver alltså inte betyda att den är opålitlig.

En annan felkälla kan vara att syftet med sidan är att, vilket beskrivs i Globalas egen text om sig själv: sidans främsta syfte är att göra folk uppmärksamma på orättvisorna i världen. Detta kan leda till misstolkningar som att de bara vill göra folk uppmärksamma på orättvisorna i världen, men jag tycker inte att så är fallet eftersom att det finns en massa annan fakta på sidan än så. Det finns inte heller några argumenterande artiklar på sidan utan faktan är mycket opartisk.

Den största felkällan jag lyckades hitta är att informationen på sidan är översatt från norska. Detta kan leda till att källan har blivit felaktigt översatt och på så sätt innehålla felaktig information. Översättningen är dock det största problemet jag ser med att använda Globalis som en pålitlig källa.

Därför skulle jag allt som allt kalla Globalis en mycket pålitlig källa som dock erbjuder ett smalt ämnesområde men som på grund av det även håller mycket hög kvalitet på artiklarna och informationen.

Ta fram DNA ur en kiwi

Uppgift:

Vi ska veckla ut DNA:t från växtceller från en kiwi, sedan ska vi studera på DNA:ets utseende genom mikroskopet.

Syfte:

Anledningen till att vi gör denna laboration är att vi vill ta reda på hur DNA egentligen ser ut, dvs på riktigt och inte bara som man ser på bilder, där det ser ut som en stege. En annan anledning till varför man skulle vilja ta fram DNA ut en kiwi kan vara att man vill kunna studera dess uppbyggnad lite närmre. För att göra detta hade vi dock behövt ett kraftigare mikroskop.
Men allt som allt, hur ser DNA ut?

Hypotes:

Kommer det gå att ”få ut” DNA ur en kiwi?

- Jag tror att det kommer att gå att ”få ut” DNA ur en kiwi, frågan är bara om man kommer kunna se det. Eftersom att kiwi är en frukt (dvs en växt) har den celler. Alla frukter har celler.

Hur kommer DNA:et att se ut?

- Vad man kan se med ögat kommer det antagligen inte så särskilt speciellt ut, men om man menar att vi ska titta på det genom ett mikroskop kommer DNA:et antagligen att se ut som en snurrad repstege, likt annat DNA gör.

Material:

1. En mogen kiwi

2. Diskmedel

3. Koksalt (NaCi)

4. T-röd (95%:ig alkohol, iskall, dvs förvarad i frysen tills att den ska användas)

5. Två stycken bägare (en ca 200 kubikcentimeter och en ca 50 kubikcentimeter)

6. En tratt

7. Ett filterpapper (kaffefilter)

8. En sked

9. En spatel

10. En tandpetare

11. Ett mikroskop

12. Objektglas och täckglas

13. Skalpell

Riskbedömning:

En risk kan vara användandet av T-röd, som är en giftig och frätande alkohol. Risken finns att man får spriten på sin hud, vilket skulle torka ut huden en aning på skinnet, man hade även kunnat råka få det i sig, t.ex i ögat eller munnen. I och med att T-spritflaskan var så kall, hade det kunnat hända (om man inte är beredd) att man blir chockad av flaskans kyla och tappar den så att det skvätter.

Det finne en liten risk att täckglasen krossas i ens hand, i och med att de är så tunna. Då kan man råka skära sig.

Någonting annat man kan skära sig på är skalpellen, när man ska dela kiwin.

Utförande:

1. Vi började med att gröpa ur innehållet ur en kiwi, lägga detta i en bägare och blanda.

2. Vi spädde sedan ut 10 kubikcentimeter diskmedel med 90 kubikcentimeter vatten.

3. Efter det hällde vi diskmedel-vatten-blandningen på den mosade kiwin tills att den var helt täckt (dvs när all kiwi låg under blandningen).

4. Efter det filtrerade vi blandningen genom ett filterpapper, så att vi blev av med kiwibitarna.

5. Efter det hällde vi i T-spriten. Vi hällde den längs kanten så att den inte skulle förstöra DNA:t, vilket hade kunnat hända om vi hällde i den för hastigt.

Resultat:

Vi lyckades inte se DNA-trådarna, i alla fall inte så pass bra att man kunde urskilja dem.

Vi lyckades dock se att DNA:t faktiskt ”vecklade” ut sig, det kunde man se genom att det bildade långa trådar i vätskan som man sedan kunde ”fiska” upp.

Slutsats:

Man hade antagligen kunnat se DNA genom ett mikroskop om man bara ansträngde sig och satt en liten stund och vred på mikroskopet. Dock visar laborationen att detta är ganska svårt, just eftersom att bara några få i klassen lyckades få fram en skarp bild av DNA-trådarna.

Enligt första punkten i min hypotes skulle det gå att ”få ut” DNA ur en kiwi, dock visades en osäkerhet angående om det faktiskt är möjligt att se DNA med ett mikroskop. Hypotesens första punkt stämde ganska bra, vi lyckades ”få ut” DNA:et ur kiwin, men vi lyckades inte se det.

Den andra punkten i hypotesen stämde inte fullt så bra som den första.  I och med att vi inte lyckades se DNA trådarna kan jag inte fastställa att DNA faktiskt ser ut som en repstege. Därför vet jag även inte om denna del av hypotesen stämde.

Den enda del av laborationen som jag faktiskt kan fastställa är att det går att få DNA:et att veckla ut sig, detta kan jag fastställa på grund av det man kunde se mad blotta ögat, trådarna som gick att ”fiska” upp ur blandningen.

Varför gör vi som vi gör?

Vi började med att gröpa ur kiwin för att få ut innehållet, detta för att vi skulle kunna mosa innehållet i kiwin. Anledningen till att i mosade kiwin är för att vi skulle separera cellerna från varandra, så att de inte sitter ihop. Detta för att cellerna ska bli lättare att koma åt.
Efter det blandade vi den mosade kiwin med diskmedel, detta är viktigt eftersom att, för att få ut DNA ur cellerna måste vi först göra oss av med cellmembranet, det vill säga cellernas "skal" och eftersom att diskmedel innehåller fettlösande ämnen löser de upp fettet (cellmembranet) som omger cellerna. Utan detta hade det inte gått att komma åt DNA:et. Efter det åkte saltet i, saltets användning i laborationen är att binda till sig "skräpet" i blandningen, t.ex trasiga cellmembran eller andra ämnen som lätt binder sig med DNA. Vi filterar blandningen. Anledningen till att vi filtrerar genom ett filter är att "skräpet" som fastnat i saltet nu fastnar i filtret, detta för att vi ska bli av med det "skräp" som kan förstöra blandningen.
T-spriten: Anledningen till att vi använder kall T-sprit är att vi vill hindra DNA strängarna från att förstöras av ett visst enzym

Kloning, bra och dåligt

Är det verkligen rätt att skapa en exakt kopia av ett djur?

Fördelar:
- Man kan massproducera det specifika djur som ger godast kött.

- Det hade kan bli lättare att genmodifiera djur för att få bort vissa onyttiga fetter och på så sätt kan det t.ex bli nyttigare att äta dem.

- Man hade även kunnat få fram djur som ger mer kött.

- Man kan rädda utrotningshotade djur genom att framställa kloner av dem, genom att få fram mycket fler.

- Kloning skapar en helt ny industri, vilket skapar nya arbetstillfällen. Kloningsindustrin skulle då även göra ämnet aktuellare att forska på, denna forskning hade sedan kunnat leda till framsteg inom inte bara kloning utan även annat.

- Kloning kan även vara positivt för miljön, om man använder det rätt. Tillexempel: man hade kunnat klona de djur som mår bäst och inte blir sjuka. På så sätt hade man sluppit avliva de djur som tar både på resurser och miljö utan att ge något kött-resultat.

- Man hade kunnat klona fiskar och på så sätt få fram jättemånga på ett ställe. Om man styra över vart fiskarna finns kan man minska på transporterna och på så sätt minska utsläppet av växthusgaser.

- Kloning kan användas för att skapa kopior av tillexempel husdjur för att behålla vissa egenskaper hos dem.

- Kloningen kan öppna dörrar för forskning. Framställning av biologiskt forskningsunderlag.

- För att skapa "experimentdjur", djur som är identiskt lika för att kunna studera effekter av medicin, miljögift o.s.v


Nackdelar:

- Man kan klona hästar och på så sätt återskapa de bästa, vinnande hästarna. Detta är dock förbjudet, men man kan fuska.

- Att klona utrotningshotade djur en god tanke i sig, men kloning av vilda djur kan även leda till att den genetiska hälsan hos arterna blir sämre, detta kan leda till inavel.

- Kloning är en relativt ny metod, det finns med största sannolikhet oupptäckta nackdelar med kloning.

- Det är dyrt att klona djur och det kommer inte att vara så kostsamt i längden.

- Det största skälet till att man faktiskt klonar djur är människans egoism. Varför skulle vi annars klona djur? I slutändan handlar det ändå om att vi ska få nyttigare kött, eller t.o.m att återskapa en vinnande tävlingshäst. Det är inte rätt mot djuren.

- Ett bra exempel på genmodifierade djur är "belgian blue", som är en ko som man har genmodifierat för att få fram mer kött. Resultatet är tragiskt och ett fruktansvärt djur plågeri. Dessa nötkreatur kan knappt stå på benen eftersom att de väger så otroligt mycket. De klarar inte heller av att kalva själva, det krävs hjälp från människor.

- Att döda ett djur för köttets skull, visst, men att klona ett djur? Är inte det en kränkning mot djuren, som om köttätandet inte voro nog.

- Är klonerna verkligen exakta kloner? De är genetiskt exakta men i många fall har de defekter som grunddjuren är kloner av inte haft. Kloningen skapar alltså en bräcklighet för djuren och de kan lättare drabbas av sjukdomar.

- När man klonar djur såsom nötkreatur, svin med mera, finns en risk att genetisk ohälsa skapas inom arten. T.ex om man på en gård har kor som alla har exakt samma uppsättning gener försvinner ju mångfalden inom arten, och även om det handlar om kor så är det inte rätt att utrota individen.

- Det här med att använda kloning för att återskapa utdöda djurarter är ju en god tanke. Biologisk mångfald är ju alltid bra. Dock finns det ju gott om bevis för att det inte är bra att introducera nya arter i ekosystemet och näringskedjan. De utdöda djuren har visserligen varit en del av näringskedjan innan de dog ut. Men kedjan ser ju inte likadan ut idag som den gjorde då dessa djur fortfarande levde. Därför är det precis lika dumt att återskapa utdöda djur som det var att t.ex ta med sig kaniner till Australien – de tog över näringskedjan från andra djur som då blev utrotningshotade för att kaninerna åt upp all deras mat. Om man skulle återskapa exempelvis en dront, skulle det innebära samma sak, och på sikt kanske till och med utrota andra djurarter.

Källor:

Wikipedia – Kloning
Det kan ju vara lite si och så med pålitligheten på wikipedia, den heter ju trots allt "Wikipedia, den fria encyklopedin" och det är ju fritt för vem som helst att skriva på wikipedia. Information får vem som helst bidra med, men trots detta så är wikipedia faktiskt en granskad sida. Kloning är ett relativt stort ämne. På wikipedia fungerar det ofta så, att desto större ett ämnet är, desto mer granskat är det.
Jag hittade dessutom bevis för att faktan i denna artikel stämmer genom att jämföra den med de två andra länkarna nedan.

"Kloning av djur – varför och hur?"
Denna sida är, som underrubriken säger från "Riksdagens andrakammarsal", därför tänkte jag att det var en pålitlig sida. Inte bara statligt granskad utan faktiskt från staten. Det finns en massa namngivna professorer och riksdagsfolk som deltagit. Denna sida är en sammanfattning av ett möte i riksdagens andrakammarsal. Alltså är den automatiskt granskad, men även offentlig.
Det finns dock en nackdel med denna sida, den är från 2003. Därför har faktan som sidan bygger på definitivt förändras, vilket fakta inom NO gör med tiden. Dock tror jag fortfarande att en såpass pålitlig sida kan fungera även om den är gammal.

Nationalencyklopedin – NE:
Nationalencyklopedin är ingen fri sida. Det är en väldigt granskad sida som inte är gratis. Eftersom att artiklarna på NE är skrivna av folk som får betalt och är anställda kan man ju dra slutsatsen att det gör artiklarna mer trovärdiga. Nationalencyklopedin är dessutom ett erkänt uppslagsverk som även finns som tryckt. NE är helt enkelt pålitligt. Eftersom att jag använde internetversionen, istället för den tryckta versionen. Detta betyder att faktan mycket mer aktuell och uppdaterad än i den tryckta versionen som kan ha tryckts för jättelänge sedan.

My sisters keeper

Tio tankar filmen gav mig:

1. I grunden tyckte jag väll att Anna hade rätt i sin vilja att själv bestämma över sin egen kropp. Det var väll antagligen meningen att man skulle hålla med henne eftersom att det var hon som var huvudpersonen.

2. Jag fick känslan av att mamman var väldigt desperat, och att hon ville göra allt för att rädda sin dotter, vilket ju i sin sak inte är så konstigt. Men hur långt kan man egentligen gå?

3. Att mamman gick så långt som hon gjorde berodde ju dock mycket på att hon inte kände till Kates vilja att dö.

4. Jag tycker att filmen var hemsk samtidigt som den var väldigt som den var väldigt fin.
5. Jag tänkte att jag blev sugen på att läsa boken, för att se om den stämde överens med filmen.
6. Jag tycker att det var ganska sjukt att mamman ville tvinga sin dotter att donera sin njure, även om det gällde den andra dotterns liv.
7.

Nyheterna 2050

Länk till våran video:
https://www.youtube.com/watch?v=PzUXeaQCN_c

Ekosystem - labbrapport

Labbrapport glasburk

Uppgift:

Att skapa ett litet ekosystem inuti en glasburk och se vad som händer efter några veckor

Hypotes:

Jag tror att växterna kommer att klara sig lite längre än djuren beroende på att de inte är fullt så beroende av luft som djuren är. Men om djuren dör så kommer även växterna att dö. Jag tror att det lilla ekosystemet kommer att klara sig i några veckor.

För att burkens växter ska kunna leva behövs det djur som andas ut koldioxid eftersom att det är det som växterna andas, det kommer även att behöva näring som växterna i vanliga fall plockar upp i form av mineraler ur jorden.

För att burkens djur ska kunna leva behövs växter som andas ut syre, det behövs även näringsämnen som djuren behöver, precis som människor måste de ju äta, djuren kommer förmodligen att använda växterna som mat, om det inte är köttätande växter.

Förmodligen så kommer någonting i burken att ta slut efter ett tag, och när en av sakerna i burken väl tar slut så kommer det inte att dröja länge innan ekosystemet slutar att fungera.

Om t.ex mineralerna i burken som växterna behöver skulle ta slut så skulle växterna dö vilket skulle innebära att även djuren dog i brist på syre.

Innehållet i burken kommer förmodligen minska i vikt beroende på att ekosystemet dör.

Material:

Till ekosystemet använde vi en glasburk med lufttätt lock, lite jord, två växter, två gråsuggor, tre maskar, en snäcka och en snigel.

Syfte:

Att få reda på om det går att skapa ett ekosystem som är helt avskuret från omvärlden, och att undersöka hur bra växter och djur överlever.

Utförande:

Vi gick ut och letade växter - vi fick leta under jorden och löven för att hitta maskar och insekter - vi grävde även upp jord som vi sedan la i burkens botten. Efter det planterade om växterna inuti burken och sedan grävde vi ner maskarna i jorden. Till sist hällde vi i lite vatten från kranen.

Resultat:

Efter nästan en månad lever tillsynes bara växterna, men efter ett tag hittar vi även ett djur inte fler, en liten gråsugga kryper omkring i jorden. Båda växterna lever men har blivit lie bruna på bladen. Vi hittar ett tomt snäckskal. 

Resterna efter ekosystemet.

Olles och Klaras ekosystem

Burken innehåller: lite jord, två växter, två gråsuggor, tre maskar, en snäcka och en snigel.

29/4 Vi har nu gjort en burk nu återstår att se vad som händer med ekosystemet, burken väger nu 631g.

vi har nu vägt burken ännu en gång efter två veckor, burken har nu minskat i vikt med 120g och väger nu 503g.
Eftersom att burken har stått i i ett fönster så har det bildats vattenånga i burken som sedan har satt sig på glaset.
växternas blad har blivit lite brunaktiga i spetsarna.

















Fortsättning följer...

EKOSYSTEM

Jag ska beskriva ett ekosystem som är ett område kring en sjö, där det inte finns något vatten fins det istället en barrskog.

Växterna i skogen är förstås en massa träd - granar, tallar och några få björkar. Men det finns även djur, det finns mycket fåglar eftersom att de skyddar sig mot ickeflygande rovdjur genom att bygga sina bon högt upp i träden, de livnär sig på växter eller mindre fåglar beroende på vilken art de tillhör. Det finns även älgar som äter växter.

Men nu till själva näringskedjan. De olika djuren äter antingen växter eller så äter de varandra, Växterna kan i sin tur tillverka egen näring alltså behöver de inte äta djur. Svamparna i sin tur hade inte kunnat leva utan träden, anledningen är att de inte kan skapa sin egen näring, så de tar från träden istället. Träden mår inte alltid dåligt av detta eftersom att de i utbyte får viktiga saker från svamparna, de lever alltså i symbios.

En enkel version av näringskedjan kan se ut som på bilden nedan. 

Näringskedjan har egentligen inget slut och början men för att göra det hela lite. lättare så börjar vi med blåbäret.

1. Blåbäret äts av flugan.

2. Flugan äts i sin tur av tranan, den lilla fisken eller den stora fisken.

3. Den lilla fisken äts av den större fisken som i sin tur äts av tranan.

4.Tranan äts av räven.

5. Räven äts inte av någon speciell utan dör en naturlig död.

6. När räven har dött äts den upp av maskar och flugor.

7. Masken bryter ner rävaset till näringsrik jord.

8. Barrträdet och blåbärsbusken använder näringen för att växa, för att sedan bli ätna av djur och börja om hela näringskedjan från början.

9. Granen lever i symbios med svampen vilket betyder att de ger varandra saker som var och en av dem behöver, svampen kan inte tillverka egen näring och inte heller äta djur eller växter, så den tar lite av trädets näring istället.

10. Svampen äts av masken och omvandlas till näring som trädet behöver.

Allt som allt kan man säga att allting börjar hos växterna, men var får de sin energi ifrån?

Växterna får energi från solen, vattnet och mineraler från jorden.

Växten är beroende av solenergi, och det är ganska fantastiskt att en växt har förmågan att plocka upp energi från en stjärna som ligger ungefär 149 600 000 km från jorden.

Labb 2 - studera små urdjur

Uppgift:

Att studera små urdjur genom mikroskop.

Hypotes:

Jag tror att vi kommer att se små djur när vi kollar genom mikroskopet, men att det kommer bli svårt att hitta dem.

Material:

Mikroskop, vatten med växtdelar i som har legat i flera veckor, plastpipett, objektglas och teckglas.

Syfte:

Att få titta på urdjur och se hur de ser ut.

Utförande:

Vi började med att suga upp vatten i pipetten och droppa ner en droppe på objektglaset. Vattnet vi använde hade legat tillsammans med lite växtdelar, i vattnet hade det börjat växa fram små urdjur. När vi tittade i mikroskopet såg vi ingenting som ens liknade urdjur men efter att vi hade letat en liten stund såg vi tillslut en liten omkringåkande grej som var någorlunda lik bilden på ett toffeldjur.

Slutsats:

Om växtdelar ligger länge i vatten börjar det uppstå liv, i alla fall här på jorden, det var förmodligen så allt liv på jorden från början uppkom.

Labb - Titta på celler

Uppgift:

Vi ska kolla på celler genom mikroskop. Några av cellerna vi ska kolla på kommer från en rödlök och några från min egen mun.

Hypotes:

Jag tror att vi kommer att kunna se att huden består av celler.

Material:

Celler från rödlök och från min mun, ett mikroskåp, metylblå färg, objektglas och teckglas.

Syfte:

Att ta reda på hur växtceller och djurceller ser ut.

Utförande:

Vi lägger en extremt tunn skiva rödlök på objektglaset och lägger sedan på teckglaset ovanpå, sedan placerar vi glaset med lökskivan på i mikroskåpet, sedan

kollar jag genom mikroskåpet för att se efter hur cellerna ser ut, de var avlånga, lite lätt fyrkantiga och lila grejer som satt tätt sammanpressade.

Sedan testade vi med cellerna från min mun, vi förberedde dem på samma sett, bortsett från att vi häller lite metylblå färg på cellerna för att man ska se dom lättare. Dehär cellerna ser lite annorlunda ut på så sett  att de inte är fyrkantiga

Resultat:

Vi lyckades hitta både djurceller och växtceller och även ta en bild på dem mad hjälp av en kamera som var kopplad till mikroskåpet.

Livets minsta Delar

Det minsta ”levande” som finns kallas celler. Allt levande har celler.

Celler kan indelas i fyra olika grupper: växtceller, djurceller, bakterier och svampceller. Cellerna delas in i grupper efter hur de är uppbyggda: 

Svampceller, bakterier och växtceller har cellväggar och är lite fyrkantiga till formen.

Djur, växt och svampceller har en cellkärna.Växtceller och vissa bakterier kan plocka upp energi från solljus.

Djurceller är nästan runda tillskillnad från resten av cellerna som är mer fyrkantiga, djurceller har en cellkärna men inga cellväggar, istället har den cellmembran som är som ett slags skydd som bestämmer vilka ämnen som ska komma in och ut ur cellen. Djurcellens cellkärna innehåller DNA.

Växtceller är inte speciellt lika djurceller, de kan dels plocka upp energi från solen eftersom att de innehåller klorofyll. Växtceller har likt bakterier och svampceller cellväggar som ger cellerna en mer 

eller mindre fyrkantig struktur.

Växtceller haren cellkärna innehållandeDNA.

Svampceller är mest lika växtceller bortsett från att de inte innehåller något klorofyll, de har cellväggar

och, likt djur och växtceller, en cellkärna med 

DNA. Bakterier har även cellmembranväggar

Bakterier har samma uppbyggnad som en svampcell ingen cellkärna, detta gör dock inte att den inte har något DNA, arvsanlagen ligger direkt inuti cellen. 

Virus är varken encelliga eller flercelliga, detta beroende på att de inte har några celler. Ett virus består bara av DNA och ett litet skal eller en kapsel för att bevara DNA:et. Virusets enda uppgift är att föröka sig, viruset kan inte föröka sig utan hjälp, utan behöver en cell för att föröka sig, såhär går det till:
Viruset sätter sig på en cell, sedan sprutar den in sitt DNA i cellen. DNA:et lurar cellen att skapa fler virus. Tillslut spricker cellen för att den är så full av virus.