1. I gruppen fanns det framförallt två typer av konflikter. Två av konflikterna, krisen på Nordirland och kriget i forna Jugoslavien är båda religösa konflikter, båda var även inbördeskrig. Dock hade krisen på Nordirland en viss inblandning av Storbritannien.
Den andra sortens konflikt vi har i gruppen är kallt krig. Eftersom att jag hade Kubakrisen och Jonathan och Oda-Linn båda hade kalla kriget. Detta är två konflikter som aldrig bryter ut i riktigt krig. Så det är en konflikt som snarare är en kapprustning. Dessa två konflikter skulle jag kategorisera som kallt krig. Det är även en konflikt mellan länder, det är alltså, till skillnad från de två överstående konflikterna, inte en religiös konflikt, utan snarare en konflikt mellan ledare av länder än mellan olika folkslag (d.v.s en politisk konflikt).
2. Den största skillnaden mellan konflikterna i gruppen är mellan de kalla kriget-liknande konflikterna (kalla kriget och Kubakrisen) och de religiösa konflikterna, Detta just i och med att de förstnämnda är på en mycket mer storskalig nivå. Det är inte en konflikt mellan folkslag utan mellan länder och deras ledare.
Det är lätt se sambandet mellan Kubakrisen och kalla kriget, just eftersom att Kubakrisen är en del av kalla kriget, därför är det lite svårt att jämföra likheter och skillnader mellan dessa två konflikter.
Men mellan de två religiösa konflikterna finns det en del skillnader.
Den största skillnaden är att krisen på Nordirland är mellan två religiösa grupper, varav den ena är förtryckt av den andra, medan kriget Jugoslavien är mellan flera olika folkgrupper som har agg mot varandra.
En sak som man kan säga är ligger i gemensam grund för alla de här konflikterna är tanken att människor tillhör olika folkgrupper. I de kalla kriget-relaterade konflikterna var det tillexempel motviljan att visa sig svag från de olika ländernas sidor – nationalism. I de båda religionskonflikterna var det tanken på att en religion eller ett folkslag är bättre än en ett annat.
3. En gemensam lösning för alla konflikter i gruppen, men som framförallt passar för kalla kriget-konflikterna, är ju som sagt nationalismen och tanken att olika människor är olika mycket värda. I de kalla kriget-relaterade konflikterna är det framförallt nationalism och länders stolthet som hade kunnat ändras på. Till exempel under Kubakrisen kunde Sovjet och USA:s ledare ha haft ett möte och verkligen försökt lösa konflikten. Jag tror att detta hade kunnat vara ett rimligt förslag, det hade definitivt varit genomförbart. Frågan är bara om de faktiskt hade kunnat ta steget. Det hade ju inneburit att landet tvingades svälja sin stolthet och faktiskt försöka kompromissa. Och det är i många fall en kompromiss som behövs.
I fallet med religionskonflikterna är det aningen svårare, för där är det olika ”folkslag” som hatar varandra, och då blir det svårare att lösa konflikten på diplomatisk nivå. Ett förslag var att folket skulle försöka se över sitt beteende, men jag tror inte att det hade varit rimligt. Folk har svårt att släppa gamla agg som gått i arv i generationer.
Den gemensamma nämnaren vi kom fram till var det ovan nämnda. Nationalism, och hat och ländernas stolthet är det som måste förändras.
4. Kunskapen om konflikterna hade förmodligen kunnat hjälpa till för att förhindra framtida konflikter konflikter. Dock verkar det som om mänskligheten aldrig lär sig av sina misstag, därför kan det bli lite svårt att tillämpa kunskapen om de olika konflikterna. Saken är den att det alltid kommer att finnas galna ledare i olika länder, och de kommer definitivt inte att ta hänsyn till kunskapen om olika konflikter.
Kortfattat sagt så tror jag att det kommer bli väldigt svårt att förhindra framtida konflikter med hjälp av kunskapen endast. Det som kommer behövas är att vi människor faktiskt tar till oss det som har hänt, annars kommer det att bli nya konflikter.
Kunskapen om de olika konflikterna kan vara en faktor till att nya konflikter uppkommer. Dock är risken för det inte särskilt stor. I och med att det nu finns kärnvapen som kan förstöra extremt stora områden skulle kunskapen bli svår att tillämpa. Just eftersom att det aldrig utkämpats ett krig med hjälp av såpass kraftfulla vapen (detta om man bortser från bombningen av Hiroshima och Nagasaki, och det mänskligheten lärde sig av det var att inte starta kärnvapenkrig). Därför tror jag att kunskaperna om konflikter utan kärnvapen spelar ganska liten roll för nutida krigföring, kärnvapnen är helt enkelt en för stor faktor.
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar